Slutet gott, allting gott

Självklart vill jag avsluta bloggen på ett ordentligt sätt och skriva hur det gått för oss, men bara inte fått ändan ur vagnen. Tack anonym, för att du kommenterade och påminde mig.

Nu sitter jag här och skriver med en liten tvåmånaders lillebror gungandes i babysittern. Tvåbarnsmamma! Det känns galet och fantastiskt! Livet innehåller just nu lite mindre sömn, städning, lugna stunder, men otroligt mycket mer kärlek.

För mig var det en större omställning att bli tvåbarnsmamma än att få första barnet. Jag tror att skillnaden var att då hade vi hunnit förbereda oss och längtat så länge. Nu hann vi inte riktigt med det utan körde bara på. På samma sätt var kärleken till storasyster omedelbar, medan det dröjde ett litet tag tills jag faktiskt kände att jag älskade lillebror på samma sätt. Jag var nog inte heller beredd på hur det skulle kännas att försöka räcka till två barns behov, och dessutom vilja vara en bra fru och ha lite tid för mig själv också. Samtidigt kommer vi in i det mer och mer,  rutinerna sätter sig och vi har ju bara haft två månader på oss hittills.

Om jag ska säga något om förlossningen så är det att det var helt annorlunda och mycket mycket bättre än första gången. Bebisen vände sig så det blev en "vanlig" förlossning, och han hade dessutom den goda smaken att vänta över årsskiftet och bli ett januaribarn. Nu fick jag verkligen den förlossning jag önskat mig - där jag själv kunde vara mer närvarande, behövde mindre smärtlindring och som gick bra mycket snabbare. Är du intresserad av att läsa hela förlossningsberättelsen så finns den på min andra blogg - maila bara till minadrommarsbarn@gmail.com för att få adressen.

Nu är nog vår barnlöshetsresa slut. Två barn var vad vi önskade oss - och tänk att vi har det nu! (Visserligen skulle jag nog inte säga nej till en trea, men vi har inga frysisar kvar och jag orkar nog inte med att gå igenom ytterligare en behandling med ovisst resultat för ytterligare ett syskon när vi redan har två så fina barn.)
Det känns helt galet att för bara tre år sedan var vi mitt uppe i vår första ivf och jag var otroligt orolig för att behandlingarna skulle misslyckas och vi förbli barnlösa resten av livet. Nu sitter jag här med en familj som innehåller två små fantastiska varelser! Det har verkligen varit en tuff, men samtidigt fantastisk resa. Vi har ju faktiskt fått följa våra små från att de var små femcelliga embryon vilket inte är alla förunnat.

Om det någon som fortfarande tittar in här så vill jag tacka för alla kommentarer och feedback jag fått här på bloggen, det har verkligen betytt otroligt mycket under resans gång. Dessutom önskar jag er allt gott. Särskilt hoppas jag att du som kämpar med barnlöshet och ivf, adoptionsresor eller liknande ska nå målet och kunna få den familj du önskar dig.