Varje gång jag känner att jag börjar närmna mig att landa i vårt tvåbarnsliv och känna fördelarna med det istället för att sakna den icke-existerande trean, så händer något som sätter griller i huvudet på mig.
Idag var jag på årlig kontroll hos min endometriosläkare och vår ivf kom upp i vårt samtal. Min läkare tyckte att det var himla konstigt att läkaren tagit fertilitetsproverna medan jag fortfarande åt p-piller. Hon menade på att bl a fsh gav felaktigt låga värden vid p-piller. Hon är ju inte fertilitetsläkare så just amh var hon osäker på men eftersom flera av värderna rekommenderas att man håller uppe med p-piller en månad innan man tar så tyckte hon att det var väldigt märkligt ändå och att det inte var helt omöjligt att amh också skulle visa lägre värde vid p-piller.
Dessutom nämde jag att ivf-läkaren sagt att mina äggstockar var så små och då sa hon att det är ju inte konstigt för p-pillerna gör äggstockarna vilande. Endometriosläkaren gjorde också en undersökning och hon tyckte att äggstockarna såg helt normala ut, dessutom visade hon mig flera vilade äggblåsor i ena äggstocken. "Men de är små eftersom de inte är aktiva nu när du äter p-piller." Det känns också så märkligt eftersom ivf-läkaren inte såg några äggblåsor alls!
Min fundering är hur mycket det egentligen påverkade att jag gick in i en provtagning och ivf när jag ätit p-piller utan uppehåll i över ett år. Kanske visade proverna felaktigt sämre värden och kanske behövde kroppen mer tid för att starta upp efter så långt tid med p-piller (särskilt som jag också nu läst att man inte rekommenderar negrelering på låg-ahmare eftersom äggstockarna kan ha svårt att orka producera ägg efter det). Nu när jag var hos läkaren hade jag ätit p-piller mindre än en månad och hållt uppe mer än två så kanske hade kroppen då fått den tid den behövde för att komma igång men inte gått in i vilo-mode så mycket. Det hela känns extra olustigt eftersom ivf-läkaren faktiskt ju var ganska förvirrad när det gäller mina p-piller, och det var mycket "jo, men just ja, du åt ju p-piller" när hon frågade om cykler etc. Det kändes att jag inte var hennes "vanliga" patient som säkert försökt länge själva och där p-piller var långt borta. Ändå litade jag på att läkaren visste bäst.
Samtidigt är frågan vad jag ska göra med den här nya informationen? Höra av mig till ivf-kliniken och ifrågasätta deras provtagning och eventuellt att de lät mig starta behandlingen utan att hålla upp lite med p-pillerna innan? Be om att få ta om värdena och göra ny undersökning efter att ha hållt uppe med p-piller ett par månader?
Hur mycket jag än känner att jag inte är helt klar med bebisfabriken så har jag också en så stark längtan efter att kunna släppa detta ältande och bara gå vidare. Även om kliniken skulle säga ok, att gå några månader och vänta och hålla tummarna för att värdena blir bättre om jag tar om proven, det känns som rena tortyren det med. De månader som jag gått utan p-piller i somras var en riktig berg- och dalbana där hoppet tändes vid ägglossning (för ja, det hade jag ändå starka känningar av) och släcktes vid mens. För att inte tala om den psykiska och fysiska ansträngningen vid en ny ivf.
Det är samtidigt det som känns så bittert, att det var enda chans för oss och den sket sig. Gissa om jag ångrar mig att jag inte valde dhea-alternativet? För även om just dhea inte gett effekt för oss så hade det kanske gett effekt att hålla uppe med p-piller de månaderna och sedan ta om proverna... Att gå och undra om vi ändå hade kunnat haft en chans...det är nog det jobbigaste av allt just nu.
Det känns som att det inte finns något annat alternativ än att bara glömma och gå vidare, men alltså fy vad svårt det är. Varannan dag känner jag mig så nöjd med den familj jag har och ser de praktiska fördelarna med tvåbarnsfamiljen, varannan dag ser jag trebarnsfamiljer överallt och gråter inombords.
6 år sedan
5 kommentarer:
Jag förstår att tankar och känslor kommer och går och de blir ibland starkare och mer påverkade av andras gravidmagar, graviditetsbesked och frågor. Men får jag fråga en sak? Varför tar du p-piller? Kanske skulle ett mirakel kunde ske även om chansen är så minimal. Jag bara undrar... Kramar
Hej
Jag tycker att du ska höra av dig till kliniken och nämna allt detta för dem och se vad de säger. Har ni råd med ett försök till?
Stor kram!
Usch vad jobbigt. Jag skulle nog också höra av mig till kliniken för att kolla. Jag tror inte att du kan få det ur huvudet förrän du gjort det... Så skulle iaf jag fungera. Maja
Tonci - Tack för din kommentar. Jag äter p-piller pga endometriosen, går jag utan får jag ganska snabbt cystor på äggstockarna som inte är bra. Det är det som också känns himla surt, att vi inte kan försöka själva och se om ett mirakel kan ske.
Men just nu är jag inne i en period när det känns väldigt bra med den familj jag har (även om jag tänker en del ändå på om vi gör rätt som försöker gå vidare och inte provar igen). Och det är ju som du säger, att tänka på andra som t ex Jenny och allt hon inte fick gör att det är lättare att vara tacksam för det jag har. För alltså, två fina barn, ibland undrar jag hur jag ens kan gapa efter mer. Och just idag känns det som att min familj är perfekt som den är. :-)<3
Drommen och Maja - Tack för era svar. Vi har råd med fler försök, vi behövde inte betala CvL för det avbrutna försöket, de menade att vi inte ens hade varit där så vi behövde bara betala hemläkaren och kostnaderna för mediciner vilket totalt blev ca 10 000 kr istället för ca 30 000 för ett fullt försök.
Tröskeln för mig är framför allt den psykiska, att jag vet inte om jag orkar berg- och dalbanan som ivf är. Skulle vi köra igen så skulle jag börja hoppas, tänka på namn och bebiskläder. Och chansern är ändå låga. För även de inte är så låga som proverna visade så är mina värden dåliga sedan innan. Och sedan det fysiska som trots allt är jobbigt det med.
Så nej, nu känns det som att det inte blir fler försök. Och bara på den vecka som gått sedan jag skrev det här inlägget så har jag landat i tvåbarnsfamiljen igen. Att vi har det så bra som det är. Jag kan tillägga att hade allt det här utspelat sig när vi försökte få barn nummer två, då hade jag ringt direkt och rört upp himmel och jord för att få försöka igen. Men nu har vi två barn och det räcker ganska långt ändå. Idag säger jag att jag är nöjd och menar det! :-) (Sedan får vi se när någon mamma på förskolan visar sig vara gravid med nummer tre men jaja. ;-))
Skicka en kommentar