v.23 på andra bloggen

Nu finns ett inlägg om vecka 23 på andra bloggen. Om du har missat att anteckna adressen, så kan du maila mig på minadrommarsbarn@gmail.com.

v.22 på andra bloggen

Jag fick ju inte så mycket respons på om ni ville fortsätta läsa här eller på andra bloggen, men där ville de gärna läsa gravidinläggen också, så nu gör jag så att jag slutar att skriva här och fortsätter där helt enkelt! Det känns lite vemodigt faktiskt, men också skönt att slippa uppdatera två bloggar när tiden är knapp som den ofta är nu för tiden.

Vill du läsa den andra bloggen så maila mig på minadrommarsbarn@gmail.com.

v.21 (20+0)

Så har vi gått upp på tjuotalet även när man räknar fulla veckor. Enligt 1177:s graviditetskalender samlar fostret nu mest på sig fett, kan höra och reagerar på ljus och ljud. Varje kväll när jag sjunger för storasyster så tänker jag att nu sjunger jag för den lilla också, och hoppas att hen hör.

26 cm och 400 gram ska den lilla vara, och mamman har gått upp mellan fyra och sju kilo. Stämmer bra, fem kilo kunde jag väga mig till häromdagen. Känns bra att inte ha gått upp så himla mycket, med storasyster låg jag på den översta av de där intervallerna och det slutade på 18 kilo. För min ryggs skull hoppas jag att det inte blir lika mycket denna gång.

Då här ser magen ut nu:

Och som en jämförelse en bild på magen med stora syster inuti. Dock från v.20, då jag fotade jämna veckor då, och nu fotar jag ojämna. Kanske borde ha tänkt på det när jag började fota...

Mitten!

Enligt gravidtickern har vi nu nått mitten av graviditeten - halva tiden! Men jag tror och hoppas att det dröjer lite till den riktiga mitten nås. Om en vecka och en dag kan jag i alla fall säga att jag gjort mer av graviditeten än vad som är kvar, för mer än två veckor över tiden kommer det inte att bli.

En annan sak som inte har med det att göra, fast ändå, är att jag ju också bloggar på ett annat ställe och den senaste tiden har det känts väldigt svårt att hinna med allt jag vill göra (därav väldigt få inlägg här). Till och med maken, som är en riktig datornörd, klagar på att jag sitter för mycket framför datorn... :-( Ett sätt att minska på tiden vore att bara blogga på ett ställe och eftersom jag skriver mer där så skulle jag isådana fall flytta gravidinläggen dit. Det känns ganska naturligt eftersom jag även skriver om graviditeten då och då där, men inte lika renodlat som här. Vad tycker ni som läser, skulle ni följa med?

Den "andra" magen

Nästan ändå sedan jag plussade så har magen/tarmarna varit i olag. Dålig mat pga illamående (bara vitt bröd t ex) har gjort sitt till, och trots att jag nu kunnat återgå till min normala kost så hänger magen inte med. Jag tror till och med att jag åkt på hemorrojer på grund av det hela, det fick jag också med storasyster, men inte förrän det var ett par veckor kvar. INTE roligt!

Funderar på om det kan vara mina gravidvitaminer som spökar? Förra gången var jag ganska dålig på att ta dem, men eftersom järndepån var sämre nu så har jag försökt att knapra på. Dessutom är de här vitaminerna just för gravida och inte bara för kvinnor, så kanske innehåller de här mer järn? Ska nog ta en paus på ett par dagar och se om det blir bättre.

När jag ändå är på gång och gnäller över intimkrämpor så kan jag väl även avslöja att jag dessutom åkt på en svampinfektion... Något som också tydligen ska vara lättare att få som gravid, och också detta något jag hade med storasyster senast. Hade krämer för båda grejerna kvar, och har försökt att kleta på, och häromdagen tyckte jag att det kändes lite märkligt efteråt. Sprang tillbaka till badrummet, och ja, då hade jag förväxlat krämerna med varandra. Lätt hänt kanske då de är samma storlek, men så gör de ju ingen nytta...

v.20 (19+0) - inte bara ny vecka, RUL också

Jag skulle verkligen kunna börja varje veckoinlägg med "helt otroligt att vi kommit till x vecka", men det är så det känns. Att bara få vara gravid igen känns fortfarande lika overkligt, nästan mer "på låtsas" nu än när vi väntade storasyster. Att vi ska få bli föräldrar igen känns för fantastiskt på något sätt.

Vårdguiden, där jag läser om vad som händer vecka för vecka, skriver nu inte så mycket om fostret. Det verkar växa på sig mest. Om mamman sägs att hon behöver järn, och på den fronten har jag försökt att ligga i den senaste tiden. Jag har boostat min musli men energirika saker och försöker att äta järnrikt i övrigt.

Det största som hänt denna vecka (ja, den enda dag av vecka 20 vi haft...) är dock att vi varit på ultraljud igen! Det var lika roligt att få se den lilla igen och att inse att det faktiskt är en riktigt bebis därinne! Barnmorskan kollade igenom den lilla riktigt ordentligt och allt såg bra ut. Som tur är har jag inte varit så orolig den här gången eftersom jag känt rörelser senast idag, dels för att allt såg bra ut på kub:et och det tydligen ska tillkomma få missbildningar efter den veckan vi var där. Hur som helst var det härligt att få se att det var full rulle därinne och barnmorskan skrattade flera gånger när hon hade svårt att få till mätningarna på grund av alla rörelser. När hon var klar frågade hon om vi "kände oss klara med att titta?". Jag skulle kunna titta hur länge som helst!

Det enda jag kände mig lite nervös för var hur moderkakan skulle ligga, eftersom vi var i riskzonen för kejsarsnitt förra gången, men nu låg den inte alls i närheten av öppningen! Hurra säger jag, även om jag vet att det kan tillkomma andra saker som gör att det blir snitt. (Storasysters kusin vägrade till exempel att vända på sig.) Den här gången låg moderkakan i framvägg och jag undrar om det är därför som rörelserna känns lite "dovare" än vad de gjorde med storasyster, när moderkakan låg i bakvägg. Nu är det mer små buffar och vändningar som känns då och då, medan med storasyster var det både oftare och starkare.

Eftersom vi har en ivf-graviditet så ändrar de hos oss inte vår beräknade datum, men barnmorskan sa att hade hon gjort det så hade hon lagt första januari istället. Känns lite lovande, jag är kanske lite fånig men jag hoppas verkligen på ett 2013-barn istället för ett 2012. Dels för att få födelsedagsfirandet med så lång distans som möjligt till julfirandet, dels för att det måste vara roligare att vara född först i klassen än sist. Kanske lite larvigt, men så känner jag i alla fall.

Sist men inte minst, en bild på underverket!