Barnhelg

Helgen har bestått av barn, barn och åter barn. Som enda barnlös i sällskapet kan jag ibland känna mig så hopplöst utanför, särskilt när någon just ska/har just fått en bebis. Då pratas det gravidbesvär, förlossningar och småbarnstips. Plus att när jag sitter där och håller någon av de andras småttingar så kan det ibland kännas som att alla tittar som att jag ska göra fel, att jag inte har ”mammahandlaget”. Fast egentligen tittar alla på mig och tänker/säger att jag kanske behöver ”öva” lite, och ”är jag inte sugen?”. Samtidigt så är det såklart jättetrevligt att träffa alla och allas gulliga barn, och jag kan ändå känna den positiva tanken att snart kanske det ändå är vår tur. Om några månader kanske det är mina graviditetsbesvär som avhandlas…