…och hur tänker ni kring det där med barn?

Pratade i telefonen med en av mina vänner och smånackade mest lite tills hon tog upp hur roligt det var att vännen som jag skrev om tidigare är gravid. Och jag tycker ju självklart att det är jättekul men det kändes ändå lite när hon i telefonen pratade på om babykläder och gångna veckor och annat. Värre kändes det dessutom när hon på det säger ”och hur tänker ni kring det där med barn då?” Min hjärna gjorde ett överslag och sen bestämde jag mig för att inget säga. Det kändes lite som att ljuga när jag snabbt pratade på om hur olika man resonerar kring att berätta eller inte berätta tills vi blev avbrutna i samtalet. Jag har ju som sagt berättat för ett fåtal vänner, men det är sådana som jag vet att jag kan få stöd och råd av. Just denna vän har tidigare hållit utlägg om att barn det är bara att skaffa; ”börjar ni nu har ni ju en unge nästa sommar”, och själv blev hon ju gravid på första försöket. Det kändes inte heeelt rätt att berätta helt enkelt.