Ett årsjubileum och ett avslut

Idag är det ett år sen som vi besökte ivf-klinken och fick tillbaka vad som skulle visa sig vara vårt guldägg. Det blev bara ett embryo vid behandlingen trots åtta plockade ägg, men det var det embryo som blev till vår lilla guldklimp! Det är lika fantastiskt varje gång jag tänker på att ivf faktiskt fungerade för oss och att vi faktiskt är föräldrar nu. Jag är så tacksam för att vi fick möjligheten, och vill inte tänka tanken att hade vi bara fötts någon annanstans eller i en annan tid så skulle vi fortfarande vara barnlösa.

Och vilken dag skulle passa bättre att skriva sitt sista inlägg på än denna. Jag har nämligen bestämt mig – jag slutar blogga här nu. Jag orkar inte jonglera två bloggar längre och känna att jag inte hinner med någon av dem. Jag känner att jag måste välja, och eftersom den andra bloggen är bredare och öppnare så känns det bättre att bjuda med er dit än att göra tvärtom.

Eftersom jag är anonym här, men inte på den andra bloggen, så vill jag inte länka direkt dit. Den som vill fortsätta läsa kommer därför att behöva maila till mig (minadrommarsbarn @ gmail . com) för att få adressen. ALLA är välkomna, även ni som inte har en egen blogg eller som aldrig kommenterat - men då vore det trevligt om ni skrev någon rad om er själva i mailet, bara så att jag får lära känna er lite också.

Jag vill poängtera att det inte handlar om att vi inte är öppna med att vi gjort ivf och för er som läser här skulle jag gärna länka direkt, MEN jag vill inte att de som läser min vanliga blogg ska få tillgång till de utelämnande inläggen jag skrivit i min anonymitet här. Särskilt när det gäller de gnälliga inlägg jag skrivit om mitt jobb, och en del jag skrivit om diskussioner med vänner skulle kännas känsligt om de lästes av fel personer. Det är så stor risk att man läser in något annat och feltolkar saker jag skrivit i affekt. För att minska den risken kommer jag nog tyvärr också att radera en del av dessa inlägg. Hade önskat att det gick att lösenordskydda endast dessa så att de kunde finnas kvar, men tyvärr verkar inte blogspot ha den funktionen.

Det känns lite vemodigt måste jag säga, men jag känner som sagt att tiden inte riktigt räcker till för två bloggar. Just nu har jag knappt tid att läsa alla andra bloggares inlägg, än mindre kommentera på dessa och det känns inte heller så kul. Dessutom känner jag att eftersom vår skrutt tar upp mest av min tid och tankar just nu, så blir har inläggen här och på min andra blogg blivit mer och mer lika varandra, och då känns det bara dumt att skriva liknande saker på två ställen.

Hoppas såklart att så många som möjligt vill följa med till min andra blogg, det är ju fortfarande mitt liv det handlar om, om än med lite annat fokus.