Jag har tidigare skrivit om hur makens syskon bägge skulle få barn bara några månader efter oss och hur jobbigt det kändes men att det lättade sen. Nu har det ena paret fått en liten pojke och det är bara så roligt! Både att vi nu är föräldralediga tillsammans, och att vår skrutt faktiskt har fått en jämngammal kusin att leka med.
Men, såklart är det något som skaver lite... Ofta när vi ses nu så pratas det om det tredje parets barn som ska komma väldigt snart (både när de är med och när vi träffats utan dem) och då uttrycker alltid makens bror förhoppningen om att det också ska bli en pojke så att deras lilla inte ska bli så utanför och också ha någon att leka med (eftersom de har varsin flicka sen tidigare och vi också fick en flicka). Jag mår alltid lika dåligt när han säger så där, och vet bara inte hur jag ska konfrontera det. Jag tycker inte att könet ska spela roll för vem som ska leka med vem och min tanke är att vår lilla troligare kommer att leka mer med sina jämngamla kusiner oavsett kön, än med de två år äldre tjejerna. Det kanske låter futtigt att bli så upprörd över en sån kommentar, men jag blir så ledsen över att skrutten redan vid två månaders ålder ska bli definierad och bortvald på grund av sitt kön. Särskilt också som de känns rätt genusmedvetna i övrigt, och deras lilla tjej är allt annat än "tjejig". Nu har det blivit så att den där kommentaren växer inom mig för varje gång den sägs och nu försöker jag bara att komma på något fint sätt att vända det hela nästa gång det kommer på tal. Känns lite fel att inte säga nåt, särskilt när de två äldre barnen sitter med och lyssnar och får höra att lillebror behöver visst en annan pojke att leka med, och det är väl lika bra att börja i tid för det kommer nog att bli en hel de genusstrider för min del å lillans vägnar.
6 år sedan
3 kommentarer:
Jag skulle sagt det på ett enkelt sätt, tror jag. Bara nämna att pojkar och flickor kan leka jättebra tillsammans och det är inget att grubbla över. Tar du upp ämnet så kanske det kan leda till diskussion på ett naturligt sätt om det händer igen. Resonerar man att lillpojken inte ska kunna vara med och leka så är det ju föräldern själv som gör honom utanför.
Jag förstår inte varför inte pojkar och flickor skulle kunna leka. När jag var liten hade vi familjevänner som hade en son och en dotter som jag och min syster alltid lekte med. Tänkte inte en sekund på att pojken skulle kunna vara utanför, för det var han verkligen inte! Vi var alla barn och hade hur kul som helst.
Vuxna kan då skapa problem som egentligen inte existerar.
Gahhh! jag blir galen på föräldrar som är sådär uteslutande redan från början. I vårt fall kommenteras det att det är roligt för Drutten att få en jämnårig kusin (de två kusinerna som är 4 och 1,5 år äldre benämns som "storkusiner"). Innan barnen har kommit och visat sina egna personligheter har man ju ingen aning om vilka som passar med vilka. Om du är på stridshumör tycker jag du ska säga "varför då?" nästa gång kommentaren dyker upp, så kanske han förstår vad det är han sitter och säger. Är du inte på stridshumör tycker jag du ska säga "tänk vad kul de kommer få ihop alla tre" och liksom banka in i hans huvud att det är BARN och inte kön.
Jag undrar om det inte är så att makens bror vill ha en son och därför säger så där. Lite förtäckt pratar han om lekar för att han vet att det inte är politiskt korrekt att säga högt att han vill ha en av varje "sort"
forstar att du blir irriterad. For det forsta sa ser jag absolut inget problem med att flickor och pojkar skulle leka tillsammans, snarare tvartom! Och bara for att man ar av samma kon betyder ju inte det att man gillar samma saker...
Men sen undrar jag ocksa om varfor han maste haka upp sig sa mycket pa just kusiner? Det finns val massor med barn att leka med? Eller ar det sa att ni umgas valdigt mycket?
Hoppas att det loser sig med jobbet.
Kram Lisa
Skicka en kommentar