fredag 18 mars 2011

Jämställdhet i vardagen?

Jag blir stressad av alla dessa inlägg om "Jämställdhet i vardagen" som många av de bloggar som jag följer har hakat på. Det är en sån sak som jag tycker är viktig att skriva/läsa om och som jag flera gånger tänkt att jag skulle haka på. Först tänkte jag att problemet var tiden - det blir ju onekligen långa inlägg och jag kan peta med sånt där hur länge som helst. Men jag tror att det mer handlar om att jag mår dåligt över vår situation just nu.

Maken och jag har nämligen aldrig varit så ojämställda som nu (om vi inte räknar en period när maken var "mellan jobb" och skötte hela hushållet som hemmaman). Verkligen en klyscha, jag vet, att när barnen kommer så blir vanligtvis jämställda par helt plötsligt väldigt traditionella och ojämställda. Som det ser ut nu så gör jag tyvärr mestadelen av det hushållsarbete som blir gjort (och är även den som blir mest frustrerad över allt som inte blir gjort), samtidigt som jag tar ett större ansvar för skruttan även kvällar och helger. Ni kan kanske gissa att jag inte är nöjd med den fördelningen? Problemet är att den delkurs som maken läser nu håller så pass högt tempo att studenterna i princip måste plugga tio-tolv timmar om dagen för att ha en chans att bli godkända. Lägg till det att kursstarten sammanföll med vår skrutts födelse så att maken hamnade efter redan från början och är tvungen att plugga extra mycket för att komma ikapp. Och jag som trodde att det skulle underlätta att ha en make som var student!

Det behöver inte vara millimeterrättvist hela tiden. Är det någon som har en tuff period så måste man ju kunna vara flexibel och ta extra ansvar. Så har vi gjort både när jag och maken har haft projekt på jobbet som krävt mycket övertid, och även när jag var nygravid och fick kräkkänningar bara av att vara i köket. Bara det inte är så att det är så hela tiden och alltid samma person som täcker upp för den andra. Men just nu är det bara så sjukt dålig timing. Jag skulle ju vilja att det fanns tid både för att dela på hushållsarbetet och för båda att njuta av skruttan.

Nu längtar jag alltså bara till att det ska bli bättre i skolan för maken för då hoppas och tror jag att det kommer att bli annorlunda. Vi har ju lyckats vara hyfsat jämställda tidigare. Även efter de köriga perioderna när den ena tagit större ansvar har vi kommit tillbaka till att dela relativt lika, och det finns inget som säger att vi inte skulle kunna fixa det nu heller.

Ett tips att ta till om man känner att man tappat fokus, är att sätta sig ner och göra en lista över alla hushållssysslor, gärna uppdelade i dagliga sysslor (som att laga mat, diska, handla etc), veckoliga sysslor (t ex tvätta, dammsuga, vattna blommor, gå med återvinningen) och mer sällan-sysslor (byta lampor, rensa avloppet, frosta av frysen). Ofta hjälper det att bara se alla sysslor uppspaltade och att diskutera igenom vem som brukar göra vad och varför. Får kanske bli en sån lista sen för det kan vara bra att gå igenom allt nu när det kommit nya barnrelaterade sysslor.

5 kommentarer:

Loba sa...

Åh, jag tycker att jämställdheten är så svår att diskutera. Självklart önskar jag mig en perfekt balanserad värld där både jag och min partner gör lika mycket av samma saker, men det funkar ju sällan "i verkligheten".
Ofta är det ju så att man byts av i perioder.

M och jag har visserligen en stående deal - han tar all tvätt eftersom jag verkligen avskyr att tvätta och vika tvätt. Jag tar städningen eftersom M hatar att städa. Jätteskönt, men nu måste det ju städas oftare än det behöver tvättas, suckar jag ibland.
Den som är hemma mest lagar mat och diskar. Nu är det ju jag som är hemma mest eftersom jag pluggar och bara timvikarierar, medan M jobbar mån-fre för att försörja oss båda. Tidigare har det varit tvärtom, jag har jobbat mycket när han har haft ont om jobb.

Och vissa dagar, när jag ruttnar på att jag måste avbryta skrivandet eller läsandet för att laga middag, måste jag verkligen påminna mig själv om det.
Att det inte handlar om att jag hamnat i hemmafrufällan utan att det är en övergående period.

Jag vet inte hur det blir om vi får barn. Men jag hoppas att M inserr att han måste tvätta oftare då... ;)

Jag pladdrar. Men det känns så svårt att få den där perfekta balansen...

tonci sa...

Jag tror inte att det finns en perfekt balans i jämställdheten. Man kan försöka sträva mot den, men det är svårt att uppnå helt. Det finns alltid perioder som kan förstöra balansen, precis som ni har just nu att din man pluggar och ni har fått en bebis.
Det som jag ser hos mina vänner är att när kvinnan stannar hemma med en bebis hamnar mycker mer på henne av hushållsarbetet. Det är inte bra, men oftast blir det så.

Jag tror att kanske ni kan strunta just nu i vissa, inte så viktiga hushållsarbeten, tills din man är över sin jobbiga pluggperiod och ni har "hittat hem" ännu mer i den nya rollen att vara förälder.
Sedan kan ni kanske göra en lista som innebär även de nya "uppgifterna" runt bebisen och försöka dela upp sakerna så jämstält som möjligt.
Ni är i en helt ny livssituation just nu, ni behöver tid att ställa om era gamla vanor. Ha tålamod och försök inte kräva så mycket av er själva. Njut bebislukten, mysen och strunta i annat som hushållsarbeta. De ska också göras i sin tid.
Jag brukar säga att lägenheten är för mig och inte jag som är för lägenheten.
Varma kramar!

MDB sa...

Loba - Ja, man glömmer lätt att det tidigare varit den andra som gjort mest när man väl står där med disken. Men som sagt tycker jag det viktiga är att den övergående perioden inte fastnar för att man liksom vant sig. Därför tror jag att det är bra att man pratar pm hushållsarbetet med jämna mellanrum.

Tonci - Du har såklart rätt, problemet är bara att jag är lite pedant... Men vi försöker att inte ha så höga krav. kram!

Linda sa...

Uscha, så svår o jobbig period de måste vara nu! Det är tungt o rodda det mesta själv - stundvis är det så med här så jag känner igen det.

Allt blir liksom ett virrvarr av måsten - lista upp o prioritera helt enkelt. Fast det är jobbigt o låta vissa saker vara för stunden.

MDB sa...

Linda - Jag försöker att tänka att det bara finns ett måste - att ta hand om vår lilla skrutt och se till att hon har det bra. Men även om det andra bara blir "borden" eller "om det finns tid" så ligger de där och pockar på uppmärksamheten...