måndag 28 mars 2011

Tittar på En unge i minuten...

Det är helt klart en annan dimension att kolla på program som "En unge i minuten" nuförtiden. Tänk att jag faktiskt fött ett barn! Det är många tårar av rörelse och igenkänning som dyker upp när mammorna i programmet får upp barnen på brösten.

Jag träffade en vän häromdagen som nyligen fött sitt andra barn, och hon uttryckte det som att "det måste nog bli en trea också för jag måste bara få vara med om det där fantastiska igen". Och det trodde jag aldrig att jag skulle säga när jag låg där på förlossningen och min tanke var "gör folk verkligen om det här?", men åh vad jag hoppas att vi kan få ett syskon till skruttisen en dag. Jag vill faktiskt vara med om det där miraklet ännu en gång!

1 kommentar:

Marre sa...

Jag tänkte också så direkt efter min förlossning. Aldrig mer. Men man glömmer snabbt det som gör ont & minns det fina=)