Släktdrag

Det är väldigt olika vem folk säger att dottern är lik, det är nog så att är det någon som känner mig bättre så tycker de att hon är lik mig och motsvarande med maken. Jag tycker att hon är sin alldeles egna person och växlar lite kring det där med likheten. I vissa miner ser jag makens syskonbarn, och ofta ser jag min pappas drag i henne. Det är både härligt och väldigt sorgligt. Jag har fortfarande så svårt att förstå att de två aldrig kommer att träffa varandra, och jag känner mig avundsjuk när andra föräldrar pratar om sina barns morfar och farfar.

Dessutom drömmer jag mycket nu. Ibland är det vanliga vardagsdrömmar, där pappa är med helt naturligt, men ofta har drömmarna en sorlig ton över sig med en tydlig känsla av att det vi gör nu gör vi för sista gången. Häromdagen drömde jag att vi skulle resa på semester hela familjen, inklusive vår lilla skrutt, men det var samtidigt en jobbig känsla eftersom vi alla visste att det skulle bli sista semestern tillsammans. Jag har funderat lite om det kan vara så att dessa drömmar är någon slags bearbetning av att det gick så snabbt på slutet - att vi aldrig hade det där avskedet och "sista gången". Visserligen tycker jag att det var skönt att det blev som det blev, men kanske är det något som mitt undermedvetna måste bearbeta. Ibland funderar jag på om jag inte skulle tackat ja till det där erbjudandet om att prata med ett proffs ändå.