Den enda fördelen med de här tuffa perioderna (som jag bl a skrev om i förra inlägget) är att det (nästan) alltid ljusnar så småningom.
Helgen har varit jättehärlig. Maken har visserligen behövt plugga en del, men inte så mycket att det har gått ut över vår tid tillsammans. Vi har faktiskt hunnit umgås lite som familj och dessutom lyckats fixa en del här hemma. Hurra!
Idag är dessutom första dagen på en och en halv vecka som det funkat att lägga ner skruttan när hon somnat och låta henne sova i soffan utan att hon vaknat efter fem minuter. (Ett utvecklingssprång som är över?) Nu har hon sovit snart en och en halv timme och jag har hunnit plocka upp tvätten som vi körde igår, diska (samtidigt som jag lyssnade på Underbara Claras Husmorsskolan) OCH äta lunch utan att amma/gunga bebis samtidigt. Dessutom betyder den här långa tuppluren förhoppningsvis att vi slipper övertröttshet-gnället som dominerat de senaste dagarna. Också hurra!
Sådana här dagar behövs verkligen för att ladda energin. Nu har jag gått från att vara en trött och ledsen mamma till en fortfarande lite trött men väldigt glad mamma.
6 år sedan
1 kommentar:
åh bambi är 10 veckor nu och nu först börjar jag få till min egna tid. Jag har iten lagat mat på en månad, utan gått hem till min syster och käkat. Bambi gillar sin nya (begagnade) babysitter, och han gillar att ligga på rygg en stund, och nu har han börjat sova bra i vagnen på balkongen -det ger lite egen tid.
Skicka en kommentar