Saker jag tänker på idag:

Bloggens varande. Jag är en sån som aldrig kan bestämma mig så det kan bli ett evinnerligt ältande. Faktum är att jag behöver en nystart, mitt bloggande här känns alldeles för smetigt på något sätt, jag kan liksom inte komma ifrån allt det sorgliga och jobbiga som "sitter i väggarna". Nu velar jag mest om jag ska inkludera några slags "mammaskriverier" i min vanliga pysselblogg, eller om jag ska göra som Bambis mamma med flera och starta en helt ny "mammablogg". Fördelar med pysselbloggen är ju att allt samlas vilket är smidigt för två bloggar tar ju sin lilla tid, fördelar med en mammablogg är att jag kan fortsätta vara anonym och skriva helt fritt. Svårt val...jag tror jag suger på saken lite till. Och om nån undrar så kommer jag såklart inte bara att försvinna utan ni som läser här blir såklart inbjudna att läsa vidare oavsett i vilken form det blir.

Att passa in. Det känns lite märkligt just nu, en "mittemellan-känsla". Den barnlösa tiden känns plötsligt långt borta (även om den ibland slår en med både sorgsna tankar och tankar om att vi faktiskt varit med om ett mirakel), samtidigt som jag har svårt att ställa in mig i ledet som mamma. Det har varit flera träffar med föräldragruppen den senaste tiden och det känns lite märkligt att vara en del av något som jag längtat efter så länge. Jag trodde att den där "bluffkänslan" skulle försvinna när barnet väl var fött men den sitter fortfarande kvar någonstans. Dessutom känns det märkligt att nu när det är fokus på barnen så kommer inte vår ivf upp på ett naturligt sätt - de andra har ju inte pratat om hur deras barn blev till så det är väl inte så konstigt att jag inte heller har gjort det. Men oj vad det känns konstigt när folk förutsätter att lillan kom till naturligt. Och också lite konstigt att sitta där med en stor grupp som troligtvis inte behövt kämpa för sitt barn. Fast det vet man ju aldrig var de har för bagage - kanske finns fler ivf:are i gruppen.

Syskon. Det är många i min bekantskapskrets som just nu får/blir gravida med sitt andra barn, och många som berör ämnet syskon. Jag känner bara att stopp, det här vill jag inte prata eller ens tänka på just nu. Visst har vi våra förhoppningar om att kunna få högvinsten ännu en gång och vi vet redan nu att vi kommer testa syskonförsök i framtiden. Men vi vet inte när eller hur och så får det gärna vara ett tag till. Just nu måste det få räcka med den plutt vi har.