måndag 27 april 2015

Sprutstart imorrn och det här med att träna...

Läkaren ringde idag med resultatet från blodprovet, och visst är jag nedreglerad. Så imorrn blir det sprutstart. :-) Då ska jag även sluta helt med sprayen, till skillnad från förra gången när jag fortsatte att spraya halv dos. Usch, lite nervös är jag, mest för att det inte ska bli några ägg alls. Hoppas på åtminstone några stycken så att vi kan få ett embryo att ruva på.

En annan sak jag funderar över just nu är det här med träning. Jag har nämligen råkat boka in mig på att springa ett lopp på en mil om lite mindre än två veckor, vilket enligt min beräkning borde bli i samma veva som ÄP. Jag tyckte jag var smart när jag föreslog att jag och svägerskan skulle springa ett lopp i början av maj istället för i september (när jag i mitt positiva tänkande kommer att vara gravid), men nu blev ju tajmingen lite annorlunda. Vid våra tidigare behandlingar vet jag att jag blivit tillsagd att leva som vanligt under ruvningen, men hur är det när jag bygger upp ett äggförråd? Finns det någon anledning att ta det lugnt med träning?

2 kommentarer:

Timea sa...

Vad skönt att du får börja med sprutorna!!! Lycka till med det!
När det gäller träning har jag alltid varit så osäker. De sa till mig också på klinikerna att leva som vanligt, men jag var ändå lite försiktig med mycket fysisk ansträngning. Men jag tror att egentligen beror det på hur vältränad man är på grunden och hur mycket man tränat innan behandlingen. Känn helt enkelt efter och gör som det känns skönt för kroppen!
kramar

MDB sa...

Tack för ditt svar!

Jag är van att springa men har aldrig sprungit så lång eller länge. Igår testade jag för första gången att springa med en app för att se hur lång min vanliga runda egentligen är. Maken har uppskattat den till 5 km, men nu visade det sig att den bara var 3,4! Så loppet är alltså tre gånger så långt!

Som det ser ut nu är den enda chansen att jag springer att vi får äggplock på fredag, så att dagen för loppet är den enda då jag varken bygger ägg eller ruvar. Enda frågan är vad jag ska säga för bortförklaring till svägerskan, vi har inte berättat att vi gör en behandling nu och jag vill inte berätta det om det inte går vägen.