Igår och idag

Igår kollade jag och maken en stund på det nya programmet "En unge i minuten". Vilka känslor det skapade - att få se när barnet kom upp på bröstet på mamman och tänka att det bara var tre veckor sen som vi gjorde det där själva. Gissa om jag började gråta? Roligast var att maken blev så berörd. Han har tidigare inte varit intresserad av liknande program, men nu var det han som propsade på att vi skulle kolla. Känns så härligt att förlossningen var något som vi verkligen gjorde tillsammans, och att det var en lika stor upplevelse för maken som för mig.

Idag skriver vi tackkort - den fina personalen på förlossningen ska få ett kort på skruttan tillsammans med ett stort tack, liksom kliniken som faktiskt hjälpte oss att göra henne. Visst kan man tänka att de bara gjort sitt jobb, och att vi faktiskt betalade kliniken för att de skulle hjälpa oss, men vi är så nöjda med allt och vill gärna uttrycka hur glada och tacksamma vi är.