Mamma vet bäst

Jag har skrivit det så många gånger till andra mammabloggare och även sagt det till vänner - att det är du som mamma som känner ditt barn bäst, inte bvc-personalen, den "välmenande" tanten på bussen eller din vän fyrabarnsmamman som alltid har råd att komma med. Men tror ni att jag lever som jag lär?

Häromdagen blev jag bjuden på middag hos min mamma och skruttisen var otröstlig. Hon var trött helt klart, kippade med ögonen och gäspade men somnade inte. Ätit hade hon och precis fått ny blöja. Men jag kände att något var fel förutom tröttheten - det lät inte som "tröttskrik" utan som "matskrik". Ändå vyssjade och vaggade jag på, för mamma gick på om att hon var ju sååå trött och det där med att hon hade kräkts en rejäl kaskad efter matningen skulle ju inte spela någon roll säger alla experter, det är bara överskottet som kommer ut och gör inte att man måste mata om. Jag gissar på att jag inte ville visa mig oerfaren som mamma eller nåt, som vill mata igen när ungen redan ätit precis. (Inför min mamma som är världens gulligaste, ni hör ju hur skitlöjligt det låter.)

Till slut kände jag ändå att nu får det vara nog, hon ÄR ju hungrig. Och gissa vem som åt med god aptit och sedan förvandlades till världens gladaste unge som satt i mormors knä och log? Och gissa vilken mamma som aldrig mer ska gå emot sin intuition?