Det är en dag i taget som gäller här hemma. När jag lägger mig varje kväll skänker jag en tacksam tanke till att jag fått vara gravid ytterligare en dag (vad vi vet) och är en dag närmare den där magiska 12:e veckan när jag beräknar att både den värsta oron och mitt illamående ska släppa.
Illamåendet är för övrigt exakt samma som jag hade med skrutten, jag kan till och med känna smaken av rätter som jag mådde extra dåligt av just då, trots att det är två år sedan. Vad känslominnet är starkt!
Den här gången funderar jag dock på om jag ska kolla upp vad det finns för hjälp att få, annat än att äta konstant. Som det är nu går jag bara på vilja fram till middagen, sedan mår jag bättre resten av kvällen. Det var en sak när det bara var jag och maken och jag kunde dra mig undan när jag ville, småäta hela tiden och sova länge länge på helgerna för att korta ner dagarna. Nu har jag en liten skrutt som vill ha sin mammas uppmärksamhet, och det känns fruktansvärt att inte känna sig där hundra procent. Någon som har råd att ge?
6 år sedan
4 kommentarer:
Jag tog Lergigan Comp under hela graviditeten med lilla H, så det kan jag rekommendera. Nu tog det ju visserligen inte bort illamåendet, men det tog iaf udden av det så pass att jag klarade av att ta mig till jobbet och liknande.
Kram!
Tack för dina kommentarer på min blogg! Hittade hit till din nu! Vad roligt att du är gravid igen!
Jag åt också Lergigan Comp, livlina. Jag behövde bara äta en tablett om dan typ, ibland varannan. Men det var himla skönt att ta udden av illamåendet, bakiskänslan hängde ju kvar - skörheten. Och skönt med medicin som inte lägger på ytterligare trötthet. Jag åt från v.5-6 till v.20-22.
:)
Usch för illamåendet! Jag har en hel burk m lergigan så hojta om du vill ha.(Dom är ju inte gamla, men jag kunde inte äta dom då jag ju bara spydde..)
Kram
Skicka en kommentar