torsdag 26 november 2009

Jobbigt på jobbet

Den senaste tiden har en hel del av mitt liv koncentrerats mot läkevetenskapen, och det går ju tyvärr inte att hålla den delen skild från jobbdelen av mitt liv. Det har varit en del sena mornar pga läkarbesök och många samtal som behöver tas avskilt i konferensrummen. Jag har fått några "hur är det med dig?" men som tur är har jag ju cystan att skylla på...

Just nu är min jobbsituation väldigt knepig, och av den anledningen vill jag väldigt gärna kunna hålla det här för mig själv. Jag står nämligen inför valet att i princip avancera eller gå. Riktigt så har jag inte lagt fram det för min chef, men hon är medveten om att min arbetsroll står inför en förändring som jag inte accepterar och att det finns en chefsposition som jag hemskt gärna vill ha (eller bli erbjuden något likvärdigt). Det hela har dock dragit ut på tiden pga olika projekt som är prio på att slutföra.

Som ni förstår är ju inte det här med att försöka få till en graviditet något som kanske ses positivt i det här sammanhanget. Och det komplicerar ju onekligen saker. Jag som inte varit den som tvekat att ta chanser har nu blivit rädd för att bli arbetslös, vilket onekligen begränsar mig. En gammal kollega till mig menade att jag borde hota att säga upp mig om jag inte får den tjänst jag vill ha. Att jag sitter på en sån nyckelposition inom företaget att de skulle ha svårt att säga nej. Jag ser att hon har en poäng, men är samtidigt rädd för att chansa. Säg att jag blir tvungen att säga upp mig (hotar man så kan man ju inte ta tillbaka sen) och samtidigt blir gravid på första försöket. Oavsett om jag är arbetslös eller ny på ett annat jobb så är det ju inte en särskilt säker sits. Även ur ett behandlingperspektiv känns det tryggare att vara kvar, behandlingen kommer ta kraft och kräva en hel del läkarbesök och på jobbet jag har idag vet jag att jag kan gå tidigare, jobba hemifrån etc om det behövs. Hur skulle det var på ett nytt jobb där man samtidigt måste visa framfötterna? Även om jag ser förslaget att hota med uppsägning som lite väl drastiskt så har jag funderat på att se mig om och i sådana fall inte sluta förrän jag har något annat. Men då finns ju egentligen samma risk där; att gå i behandling eller nygravid som ny på jobbet.

Usch, egentligen finns det ju bara en lösning, och det är ju att det löser sig på jobbet jag har nu. Att byta jobb känns för osäkert, och att jobba kvar på den tjänst jag har idag känns inte heller som något alternativ. Suck...

2 kommentarer:

tonci sa...

Vad jobbig situation! Jag hoppas att det ska lösa sig och du hittar den bästa lösningen.
Kram

Pi sa...

Vet hur du känner det. På jobbet är det mycket snack om "hur är det", "du måste gå till läkare" o s v. Jag har bara berättat för min närmsta chef och alla andra funderar över varför jag är borta så mycket och "ser så trött ut". Skitjobbigt att höra och jag är heligt less på det. Samtidigt tycker jag att det är en privat sak att hålla på med IVF, inte många går runt och berättar att "nu försöker vi få barn och vi gör så här och så här". Varför ska vi behöva göra det bara för att vi måste göra det på ett annat sätt än det vanliga?