onsdag 18 november 2009

Vilken fin vän jag är...

Idag fick jag reda på att en av mina vänner ska flytta ihop med sin kille. Vad tror ni är min omedelbara reaktion? "Å ha vad kul för hennes skull", kanske? Nej, det som poppar upp i min hjärna är såklart "Jaha, ett steg närmare barn. Undrar hur länge de har tänkt bo ihop innan de börjar planera?". Det här är dessutom mina enda nära vän utan barn, och jag känner att jag orkar inte bara bli sist kvar i vänskapskretsen.

Det är lätt nästan jämt det här med barnlösheten, och vilken bra vän man blir...

3 kommentarer:

Timea sa...

Jag förstår dina känslor så mycket. Jag brukar räkna hur många barnlösa vänner jag har kvar. Eftersom de blir färre och färre kan jag också känna en rädsla att jag blir den sista som får barn eller den enda som inte får.

Till och med brukar min oro komma fram även när vi träffar vänner och går ut att äta middag. Om kvinnorna som inte har barn än i sällskapet dricker vin, blir jag lugn och tänker "okej, hon är inte gravid heller än", men när de dricker vatten är min första tanke "hon är gravid också".
Jag kan känna mig så hemsk människa ibland. Usch!
Men det är så svårt!

avlängtantilldig sa...

Jag är exakt likadan..och jag tror inte man är en dålig vän, egentligen. Det är bara en stor längtan som styr tankarna åt fel håll.. Man jag är precis så, fasar verkligen för andras gravidbesked :( usch.. man känner sig ju hemsk. Många kramar

MDB sa...

Tonci - Känner precis igen det där du skriver om vin och vatten. Är verkligen intressant hur skönt det kan vara att se folk ta vin till maten...

Jag vet ju egentligen att det inte är att man är en dålig vän, jag försöker verkligen att det inte på något sätt ska gå ut över mina vänner. Spelar glad t ex när någon kommer med ett besked, men visst är det svårt!