Ytterligare en sak som jag är lite kluven inför (apropå förra inlägget) är den här debatten med att föräldragenerationen blir äldre och äldre tas ju upp i media med jämna mellanrum. Läste denna artikel som jag tycker är mindre propagandaliknande än de flesta andra. Även om det finns de som kanske behöver förstå att man inte kan planera in barn när de passar, så finns det många som faktiskt inte har något annat val än att vänta.
Jag är ju ännu "bara" i 30-årsåldern, men ändå finns det en del personer som gärna påpekar att "är det inte dags nu?" och "det är ju inte bra att vänta på för länge"... Egentligen vill jag bara skriva "tror ni inte att jag vet det!" men istället känner jag mig tvungen att spä på deras farhågor med dåliga bortförklaringar om att "vi får se" eller att "maken pluggar ju fortfarande...". Som om jag inte hade nog åldersångest... Ibland tänker jag att jag borde tänkt på barn tidigare, men då hade jag ju varit tvungen att skaffa dem med någon av mina ex, och det hade inte varit så kul.
Sedan blir jag också lite sur på att den här propagandan med att vi inte ska vänta för länge bara riktas till kvinnorna. Man är ju två om att få barn liksom och det är ju inte bara kvinnorna som blir äldre. Även om mannens ålder inte påverkar fertiliteten i samma utsträckning som kvinnans, så blir det ju en bieffekt eftersom många par är i samma ålder eller mannen ett par år äldre. Ett flertal av de jag par jag känner som har väntat har också gjort det för att mannen "inte känner sig redo" medan kvinnan går bredvid och väntar och längtar.
Plus att det kanske skulle underlätta om det var lättare att få lägenhet och jobb, bb-plats, dagisplats och allt annat som är bra att ha när man har barn. Sedan vore det inte dumt om det vore lättare att få till fertilitetsbehandling också.
6 år sedan
6 kommentarer:
Jag håller med dig om det som du skriver. Jag kan också ha svårt med kommentarer som du nämner.
Att inte alla barnlösa över 30 bygger karrier och förverkligar sig kan bara ett fåtal människor tänka på.
I såna artiklar skriver de sällan om att många väntar så länge med barn inte för att det är så kul utan för att man blir inte med barn eller hittar sitt livspar senare i livet.
Att få eller inte få barn i rätt tid är inte alltid ett frivilligt beslut. Tyvärr.
Mycket bra skrivet.
Och i samma takt som vi människor faktiskt blir äldre, och håller oss pigga långt upp i åren, får vi också barn senare och senare (förhoppningsvis). Det där med svårigheten att få fertilitetsbehandlingar efter en viss ålder är något som gör mig riktigt förbannad. Är det inte dags att höja åldern där också? Jag som just fyllt 40 och har perfekta värden måste åka utomlands om jag vill göra IVF, trots att jag numera har partner. Oss (och tusentals andra) skulle det hjälpa mycket om de höjde åldern till säg 42.
loba: min väninna gjorde sitt ivf på St Göran i våras, hon var 41 år gammal då. Jag tror att deras åldersgräns går vid 42.
tonci, tusen tack för den infon!
Loba - Ja, det är ju kroppens ålder det beror på, inte siffran som representerar den. (Ni förstår säker hur jag menar även om det låter konstigt.) Likväl som en 30-åring faktiskt kan komma i klimakteriet, kan ju en 45-årig kvinna bli gravid.
Tonci - Ja, ofta låter det som att alla som väntar med barn gör det för att det ska "förverkliga sig själva" först och bra kan tjatas till att tänka på barn tidigare.
Superbt inlägg! Jag vet inte hur många gånger jag ilsknat till över det där, som om det vore självklart att allt beror på en själv...Vi var länge i den situationen att min man inte var redo hur mycket jag än längtade o väntade o när vi sedan väl kom igång så visade det ju sig att det inte var så lätt och hastigt går tiden! Skulle jag ha haft möjlighet att välja hade jag varit förbi småbarnstiden redan, men det är mycket här i livet som inte går att planera o styra!
Skicka en kommentar