Så var ÄL över för den här gången, och för sista gången på länge eftersom tanken är att jag när mensen kommer ska börja med p-piller igen i väntan på ivf. (Jag har inte ens hopp att skriva ”om” som det känns nu.) Är det bara jag som, varje gång äl är över, går runt med känslan av att inte ha gjort tillräckligt? Inte ha varit tillräckligt aktiva i sängen helt enkelt, men det är så himla svårt när det hela blivit något slags ”måste”.
Å andra sidan försöker jag att tänka att förra månaden hade vi samliv som ett skolboksexempel, och resultatet blev ändå noll. Under semestern låg vi med varandra varje dag i en vecka, med äl där i mitten. Resultat: noll.
Det är ju mycket möjligt att jag inte ens har passage, vilket gör att det inte spelar någon roll hur mycket vi lyckas få till det och när. Eller så har vi helt enkelt bara haft otur, även helt friska personer får ju vänta många månader innan det tar sig.
Visst vore det en härlig solskenshistoria om vi, precis innan vi ska gå vidare med ivf, får ett plus på stickan? Jag tror dock inte att jag ens vågar hoppas på det…
6 år sedan
3 kommentarer:
Det vore en härlig solskenshistoria, för er och för oss andra som kämpar!
Känner igen mig i otillräckligheten, men samtidigt som det bara krävs en spermie så är det ju tusen andra saker som ska vara precist & exakt.
Håller tummarna! kram
Hej!
Jag läser först din blogg och känner igen mig i mycket av det som du beskriver.
Jag började också skriva en blogg för en vecka sedan (http://vivillockshabarn.blogspot.com), det finns så mycket känslor som jag har inuti mig, att jag bestämde mig att skriva om dem.
Jag fortsätter gärna läsa din blogg. Om du tycker om min och vill, är jag tacksam för om du länkar till den på din blogg.
Jag önskar dig en "härlig solskenshistoria"!
Hälsningar,
"Vi vill också ha barn"
Tack för era solskens-önskningar.
Tonci - Vad roligt att du hittat hit. Kommer att följa er via din blogg.
Kramar!
Skicka en kommentar