Hemma en sväng och ska strax iväg på middag. Måste bara kommentera att sådana här middagar skrämmer livet ur mig. Min första tanken när det bjuds in är numera inte bara "vad kul" utan nästan alltid - "vad har de att berätta?". Dessutom är det inte nog med de (numera fåtal) barnlösa paren i bekantskapskretsen, nu börjar de övriga parens barn komma upp i den åldern att folk undrar om det inte ska vara dags för ett syskon. Just nu känner jag bara att jag inte skulle orka med en sån nyhet, att sitta och låtsats vara glad fast jag det jag egentligen känner är avundsjuka till tusen och min egen besvikelse som slungas upp i ansiktet på mig.
Och ytterligare en kommentar - vad negativ jag låter nu för tiden. Det är kanske dags att komma med något positivt här i bloggen. Så nattsvart är faktiskt inte mitt liv, även om det inte är den dans på rosor jag skulle önska mig just nu.
6 år sedan
2 kommentarer:
Stor kram till dig. Jag vet så väl hur det känns...
Ojojoj vad jag känner igen mig. Har försökt tona ner det där hos mig själv men det är inte alltid så lätt. Men det var precis som du säger, när någon hör av sig och bjuder på middag.
"Jahapp, nu ska de berätta att de väntar barn...jättekul". Men så var det faktiskt inte en enda gång =)
Hoppas middagen var trevlig!
KRAM
Skicka en kommentar