Min endo-historia

Jag fick en fråga om hur jag fick reda på att jag hade endometrios, och tänkte att det är möjligt att det är fler som är intresserade. Jag har ju skrivit lite om mig själv när jag startade bloggen, men inte så utförligt kring just detta. Kanske är det fler som läser här som har endo och tycker att det är intressant.

Jag fick diagnosen för ca tre år sedan, alltså ett bra tag innan vi började försöka bli gravida. Det hela började med att jag fick väldigt ont på ena sidan och min mor trodde att det kanske kunde vara äggledarinflammation, så jag gick till gyn och där upptäckte de en cysta (på andra sidan än där jag hade ont intressant nog). Sedan började ett runtslussande mellan olika gynmottagningar tills jag en dag fick fruktansvärda smärtor och fick åka in akut med ambulans. Det visade sig att cystan vridit sig (eller gjort att äggledaren vridit sig, jag vet inte riktigt) och jag ställdes in på akutoperation. Men smärtorna försvann (tydligen vred cystan sig tillbaka) och då bokades jag istället in på en planerad operation fyra månader senare. Det var efter denna operation (när de analyserade cystan de tagit bort) som de upptäckte att jag hade endo.

Jag hade redan innan detta börjat få tankar på barn. I bekantskapskretsen hade de första bebisarna börjat ploppa upp, och nu när jag fick reda på endon och att det kanske skulle medföra svårigheter att bli gravid så tyckte jag att det kunde väl ändå var dags för oss också. Men det tyckte inte maken (eller då var han pojkvännen), han kände sig inte alls redo och på mitt argument att de kan ta jättelång tid och ev gå till ivf, så menade han på att det kan ju också lika gärna funka på första försöket. Det här var i alla fall för mig en stor kris i förhållandet, men jag väntade och längtade tills han för cirka ett år sedan tillslut sa att också han var redo!

Jag vet faktiskt inte särskilt mycket om min endo för min läkare är så himla fåordig (vilket triggar min fantasi istället), men jag tror inte att jag har en så aggressiv variant. Jag tänker som så att då skulle de väl aldrig låtit oss försöka på egen hand utan några som helst åtgärder eller ytterligare undersökningar? Det jag fick göra medan jag gick och väntade på satt maken skulle bli redo för barn var att äta p-piller och det höll faktiskt endometriosen i schack. Men sedan jag slutat med p-piller så har cystorna på äggledarna växt i vad i alla fall jag tycker är en rätt snabb takt. Nu går jag som sagt och väntar på läkarbesök nästa vecka för att få veta vad om är nästa steg för oss och jag hoppas att vi får något som känns som ett positivt besked för oss oavsett vad det är.