fredag 16 oktober 2009

Ut eller in?

Jag träffade gravida vännen häromdagen. Det var trevligt, men det känns mer och mer detta att vi är på olika spår i livet. Hon är, ganska naturligt, fokuserad på sitt barn och att han/hon ska komma ut, och jag vill i min tur inget annat än att få in en unge. Inte konstigt att det kan gå lite trögt att samtala ibland. Hon vet ju som sagt att vi försöker, men tror att hon är finkänslig nog att inget fråga, och jag känner inte riktigt för att ta upp saken mitt i alla "saker som ska förberedas inför babyns ankomst"-diskussioner. De där samtalsämnena känns lite svåra ibland måste jag dessutom säga, och trots alla diskussioner vi haft om gravida på jobbet som bara pratar graviditet etc, så börjar jag känna att hon kanske inte riktigt har känt det på samma sätt som jag. Eller kan det vara så att man glömmer allt det jobbiga med att vara barnlös i samma stund som man blir gravid?

3 kommentarer:

Joanna sa...

Usch. Jag förstår inte hur du står ut! Jag hade aldrig kunnat prata om sånt. Jag hade självklart hoppats att jag kunde, men jag tror inte att jag hade kunnat.

Du måste ha ett otroligt starkt psyke!!! Tycker din kompis ska vara otroligt stolt att ha dig som vän. För det kan inte vara lätt att sitta där och lyssna på allt hennes planeringsprat.

Stor kram till dig tjejen för att du är så duktig!!!!

pärla sa...

Jag skickar också en stor kram! Jag vet hur det känns.

MDB sa...

Åh, vad trevligt att få höra att jag är stark, för jag känner mig allt annat än det. Snarare svag som inte riktigt orkar ta så stor del i hennes graviditet som en äkta vän borde göra.

Jag tror att det vore lättare om vi faktiskt skulle få bekräftat att det är ivf som gäller för oss. Nu är vi bara ett par som inte ens har försökt lika länge som de behövde göra för att bli gravida. Hade jag inte endometriosen skulle jag kanske inte tycka det också, men nu vet jag liksom att vi startat på minus redan från början och då är det inte lika lätt att hålla sig lugn.

Tack för kramarna!