Nu när det snart är november börjar också snacket om julen bland släkt och vänner. Åh, vad det ger mig ångest! Jag som alltid längtat till julen och verkligen gått in för att pyssla och göra mysigt, men i år vill jag helt enkelt inte. Anledningen är att jag tyvärr börjar inse att jag inte kommer att vara gravid till jul som jag fantiserat om.
Jag har nämligen haft några ”målbilder” där jag i min fantasi föreställt mig som gravid. Det har känts lättare att se det på det sättet än att känna att målet är ”nästa månad”, även om det såklart att svårt att känna det som annat än ett nederlag när ytterligare en månad gått och det inte blivit något.
En av dessa drömbilder är just julen. Förra året var det svägerskan som satt där med en kula på magen, och i och med att vi redan då hade bestämt oss för att satsa i år så kände jag såklart att ”nästa år kanske det är jag”. Jag såg framför mig hur jag gick runt där med min lilla mage och klädde granen och annat julpyssel. Sedan läste jag ett flertal ivf-bloggar där bloggerskorna tänkt samma sak år efter år, och då fick jag lite panikkänsla – tänk om jag har flera år framför mig av sånt där tänkande. Vi ska dessutom fira jul med makens syskonbarn och i och med att fokus kommer att ligga så mycket på dem så kommer det nog att kännas lite extra att vi är barnlösa.
Usch, att något som ska vara en så mysig och härlig högtid ska kännas så jobbigt!
6 år sedan
4 kommentarer:
Vad tråkigt, men jag känner verkligen igen mig...
Julen är ju lite till för barn i första hand och det blir något helt annat när de är med. Klart man drömmer om en jul med kula eller bebis, förstår dig så väl.
Hoppas du lyckas njuta av julen ändå. Det tänker jag försöka i alla fall för det är min absoluta favorithögtid!
Kramar
Känner så väl igen mig i dina funderingar om julen. Jag som alltid tidigare gillade julen gör det inte mera. Blir nu 3:e julen (eller egentligen 5:e sen jag började drömma om saken) som jag hoppats på att få ha en baby i magen eller i famnen. Det gör att julen mest blir en ledsam händelse då den kommer och går och man kan konstatera "inte detta år heller"... :(
samma här.... hoppas vi alla får en varsin mage eller bebis inom snar framtid en jul!
kram Emma
Jag tror också att det är liksom vid de stora tillfällena som jag inser att tiden går och då känns det så sorgligt att inse att jag befinner mig på samma plats. Men det gäller att försöka se framåt istället och försöka njuta av tiden istället.
Kramar till er alla för er uppmuntran.
Skicka en kommentar