Nu är det en vecka kvar till jag ska till läkaren, och jag börjar fundera på själva besöket. Jag försöker att peppa mig och håller tummarna för att även om cystorna har växt så kan det väl få vara pyttelite. Fast som jag tidigare har skrivit så känns det inte riktigt så, men man kan ju hoppas.
Sedan försöker jag också förbereda mig för vad jag ska säga och fråga. Det känns som att huruvida cystorna har växt mycket eller lite kommer att vara avgörande för besökets art, så jag försöker att förbereda mig så mycket jag kan åt båda hållen. Min gynekolog är en ganska barsk kvinna som inte riktigt känns som en ”people-person” så jag känner att jag behöver morska upp mig lite för att få ut vad jag vill av besöket.
Senast jag var där tog jag upp om det fanns en möjlighet att få en spolning av äggledarna redan i det här stadiet. Jag frågade dels för att det känns så meningslöst att hålla på att försöka medan cystorna blir större, om vi inte ens har möjligheten att lyckas. Men jag hade också läst att många som har endometrios blir hjälpta av en spolning och att små blockeringar som är vanliga vid endo kan spolas bort och att en tredjedel av kvinnorna blir gravida efter detta. Jag har läst på flera ställen på internet där det hävdats att kvinnor med endometrios borde erbjudas spolning direkt. Men min läkare menade att det är ju ändå ett ingrepp, och sådana är ju inte bra att göra i onödan. Hon menar på att jag är ju så ung fortfarande (vilket jag tycker är bisarrt bara det när jag är nästan 30) och att det inte behöver vara några problem för mig och maken att bli gravida trots endometriosen. Nu vet jag inte om det är försent, men det inte är det så är frågan om jag ska ta upp det igen. Det är klart att det känns dumt att gå igenom undersökningar och ingrepp i onödan, men det kan ju också vara så att de måste spara på sjukhusets resurser och att jag bara inte är ”tillräckligt” barnlös än.
Om cystorna inte vuxit så mycket som jag tror skapar det dessutom ytterligare frågor: Hur länge kommer vi att kunna försöka och i vilket skede kommer vi att behöva avbryta? Och vad kommer hända när vi måste avbryta (eller om det visar sig att läget är så redan nu). Blir det automatiskt IVF eller har de nåt annat alternativ? Ska vi ändå utredas? Och hur ska de få ner cystorna i storlek (för de måste väl ner i storlek om det ska bli ivf) - ska jag opereras, eller sättas på någon hormonkur? Hur funkar det med landstingskön och med privata alternativ?
Usch, det är så svårt. Någon som har andra tips om vad jag bör fråga eller säga? Ni som har varit med om det här - hur fungerade det för er?
6 år sedan
5 kommentarer:
Ett råd stå på dig och kräv att få svar om allt du funderar över. Nöj dig inte med att de anser att du inte är tillräckligt "barnlös". Detta är ett bekymmer för er och det får de ta på allvar. Och tycker även du kan begära besked om vad som händer härnäst och när det kommer hända.
Jag hade turen att få komma till en gynekolog som var specialiserad på endometrios och hon skrev remiss direkt till IVF, då hon ansåg att det var det som skulle hjälpa oss bäst. Så har ingen erfarenhet med hormonkurer och sådant. Fick också en op av henne strax innan remissen för en spolning och kontroll av endometriosens omfattning. De tog bort lite vid en äggledare som var igentäppt, men lämnade resterande cystor för avlägsnandet av dem kunde ev skada nu när vi önskade att bli gravida.
Som du själv skriver, morska upp dig lite innan och stå på dig så ska allt nog gå jättebra!
Kram, kram
Åh, som jag är avis på din läkare! Jag är mest rädd att min läkare inte tar problemet på allvar, och att vi kanske försenas i processen bara för att hon har den inställningen att "det behöver inte vara några problem". Hade hon också skrivit remiss direkt hade vi varit en god bit på väg i kön vid det här laget...
Plus att det känns i behandlingen som att de inte tänkt framåt, t ex att de inte kollade endometriosens omfattning eller att det fanns passage när jag ändå opererades.
Vid tidigare besök har det mest känts som att hon velat kolla statusen på cystorna och besvärats av mina frågor om olika möjlighet och utgångar.
Usch, det känns inget kul alls att gå dit, men bra också för att få svar på en massa saker. Ska verkligen försöka att inte ge mig!
Usch, riktigt jobbigt om de inte tar en på allvar. Kan knäcka den starkaste.
Vet inte var du bor någonstans men surfade runt lite för att hitta info om hon jag hade. Tyvärr lämnade hon min hemstad för att börja jobba på annan ort istället men skönt nog var jag redan färdigutredd då. Såg på nätet att hon nu är överläkare på kvinnokliniken, länsjukhuset i Halmstad och heter Johanna Nordengren. Man kanske kan få till en telefontid eller mailkontakt med henne och få goda råd och vad hon anser om det nu inte fungerar som det ska med din läkare. Vet inte om det går men bara en fundering. Hon är iallafall specialiserad på endometrios och var fantastisk att ha och göra med både som människa och som läkare.
Stort lycka till oavsett.
Kram Åsa
Åsa, vad du är gullig! Jag bor i Sthlm, och någon bra läkare tycker man ju borde finnas i den här stan.
Min taktik nu är att börja med att se vad hon säger nästa vecka, sedan ev byta läkare inom sjukhuset om det går och om det inte går bra, då söka mig någon annanstans. Min läkare är kirurg (det var hon som opererade mig) och verkar väldigt upptagen, så det är möjligt att det är det som det beror på, och kanske räcker det med att bara byta till en annan inom samma enhet.
Låter som en vettig lösning tycker jag. Men får hoppas att allt går bra nu i veckan så man slipper det trots allt! Ska hålla tummarna. Tänkte finns väl garanterat någon här i bloggvärlden också med erfarenhet av någon bra läkare i Stockholm som man kanske kan få tips på om det nu inte blir som man önskar.
Kram, kram
Skicka en kommentar