När eller om?

Jag tycker visserligen att det är bra att vara ödmjuk inför det faktum att alla faktiskt inte kan bli föräldrar, och att man generellt kanske inte ska förutsätta att man kan planera en graviditet med sitt övriga liv, eller överhuvudtaget att allt ska kunna gå som man planerar. Men jag kan inte förmå mig att prata om (eller ens tänka på) en egen gravitet eller ett barn som ett ”om” istället för ett ”när”. För att orka kämpa på så behöver jag en målbild där jag blir gravid och där vi får vårt älskade barn. Jag måste i självbevarelsedrift skjuta bort tanken att det faktiskt finns en risk att det inte fungerar alls för oss. Så åh vad det skar i hjärtat häromdagen när gravida vännen (som tillämpar denna ödmjukhet) upprepade gånger i ett samtal sade att ”om ni blir gravida”. Hon menade säkert inte att förstärka min rädsla för att det inte kommer att blir någon graviditet för oss, men det var svårt att inte känna hur oron steg i kroppen. Åh, vad jag hoppas att det blir ett ”när” för oss och att detta ”när” inte tar allt för lång tid på sig.