måndag 24 maj 2010

Den dåliga vännen...

Idag skrev min gravida vän* för första gången om graviditeten på sin blogg, vilket gör det än mer officiellt även om jag vet att det pratades om den redan på hennes födelsedagsfest (som jag inte gick på eftersom jag just tagit ett svagare graviditetstest). Vi har nog inte setts på den här sidan av nyåret, och hörts av väldigt sporadiskt, men ändå känner jag starkt att jag borde höra av mig och gratta. Eller kanske just därför. Men det tar emot, jag känner att jag kan bara inte göra det. Jag borde vara en bättre vän och svälja min bitterhet och bara skicka det där sms:t, men jag gör det helt enkelt inte. Nu kan jag säga att det känns bra skönt att jag skickade henne ett mail vid hennes födelsedag där jag berättade allt om varför jag inte kom på hennes fest och varför jag dragit mig undan den senaste tiden. Kanske kan det förklara lite i alla fall.



*Det är sjukt svårt med alla gravida vänner hit och dit. Det här är i alla fall inte den höggravida vännen som är mitt stora stöd och bollplank utan den andra som jag fått höra på omvägar är gravid och som jag gissar ska föda någon gång i början av hösten.

5 kommentarer:

TeachMom sa...

Man kan inte vara en god vän alltid. Jag hoppas att din vän förstår, och det gör hon nog.

Pi sa...

Ja, det är grymt svårt det där. Är hon en riktig vän så förstår hon och väntar på dig.

loba sa...

Det är omöjligt att alltid orka allt.
Är hon en god vän, så förstår hon. Speciellt när du ju förklarat i ett mejl tidigare.

Yevonde sa...

Håller med, jag tror att hon förstår precis - och har kanske svårt att kontakta dig med. Det är ju en jobbig situation för båda.

Timea sa...

Jag håller med de andra. Om hon är en bra vän förstår hon dig.
Och du behöver inte göra alltid som du "borde". Om den gratulationen kommer inte av hjärtat just nu då låt den vara. Den ska komma någon annan gång. Det är helt okej. Kram