Som gravid är det ju en del saker som ska undvikas, men frågan är hur mycket man ska undvika som gravidförsökande. Det kan ju ta hur lång tid som helst att bli gravid och då känns det ju lite trist att undvika saker innan det visat sig att man borde.
Hur gör ni andra? Jag kör på så att veckorna innan ägglossningen så vet jag ju att jag inte är gravid och då gör jag precis som vanligt, men när jag har ägglossat så blir jag en smula nervös och tänker att ”tänk om jag ÄR gravid ändå” – inte så att jag undviker vin och sånt, men jag är lite nervös för sånt som kan orsaka missfall, som de där ostarna man inte ska äta som gravid, eller massage. Samtidigt som jag känner mig så himla fånig.
Vad säger ni, är jag fånig och borde leva på som vanligt?
6 år sedan
2 kommentarer:
Svårt det dära... Man kan ju bli knäpp för mindre.
Vi har haft månader när vi försökt som allra mest och då har vi tex avstått från att dricka alkohol. Innan ägglossningen, under och för min del efter.... men nu känns det bara löjligt hur mycket vi försökte. Sa nej till fest till och med för vi ville vara helt nyktra. Ifall, Ifall det skulle hjälpa.
Går ju inte att leva så... tänk om det tar ytterligare flera år ?? Missar ju själva livet här och nu! Så nu har jag kommit över den gränsen och kör på som vanligt. Tänker inte ändra på något förräns jag ser det där plusset på stickan!
Kram från M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
Usch ja, så håller jag på också. Fast jag har lyckats komma iväg på festerna ändå och haft ursäkter för varför jag inte dricker. Samtidigt är jag livrädd för att någon ska fråga mig om jag är gravid, för det är verkligen det sista jag vill höra när jag inte är det men så gärna vill...
Det är en balansgång det där. Man vill ju försöka så bra det bara går och inte förstöra sina chanser men samtidigt måste man kunna leva lite normalt också för att ha energi att ta sig igenom misären.
Men fånig tycker jag verkligen inte du är!!
Kram.
Skicka en kommentar