Den där drömmen kom som jag skrev om, den kanske var en riktig motsatsdröm; lagom till att jag skulle lämna kontoret för att möta upp vännerna så kom blodet på nytt. Härligt, precis vad jag behövde inför den här träffen - ytterligare ett kvitto på att jag inte är gravid.
Det blev till ganska stor del som jag befarat, ungefär 75 procent av tiden bestod av bebis- och gravidprat. Det växlade mellan att ändå kännas helt ok och att jag kände mig nedslagen och tänkte att "tänk om det där aldrig händer mig, vad gör jag då?". Det värsta var, som jag har skrivit om tidigare, när de som har varit gravida och den som nu är gravid kommer in i nåt slags samtal om hur det är att vara gravid eller förälder - det finns verkligen ingen värre utanförkänsla. Det går verkligen inte att vara med i diskussionen, men det känns ju helt idiotiskt att bara sitta och "uhmma" med. Det var skönt att vi i alla fall idag var två icke-gravida/icke-föräldrar som kunde ha ett eget samtal vid sådana tillfällen. När vi gick därifrån hade jag också en ganska trevligt känsla i kroppen, jag är ändå himla glad att jag gick dit.
6 år sedan
4 kommentarer:
Hej, jasså så helvetet kanske kommer igång ändå för dig då... fast försent - jätteroligt!
kom och tänka på att jag aldrig frågat..? Har ni börjat med någon utredning ?? Eller hur länge är det ni försökt? Ni är ganska tidigt i början eller har jag fel?
Stor Kram // M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
Nä, det är precis som du säger. Man har INGET att säga till om i vara-gravid-eller-förälder-diskussioner. Inget att komma med öht. Och det funkar väl utmärkt när man ändå inte är intresserad, men när det är det enda man vill i livet just nu men ändå inte kan få det...DÅ känns det. För jävligt.
Vad duktigt du är som ändå gick dit! Superstarkt!!!
Hoppas den trevliga känslan håller i sig länge!!!
Kram!!
M - Vad jag har förstått så måste man ha försökt ett år för att bli utredd, och där är vi inte än. Dessutom vet vi ju redan vad som är vårt hinder - min endometrios. Dock kan ju läkarna ändå vilja utreda för att se om det även finns andra faktorer.
Jag tror faktiskt inte ens vi kommer att hinna nå ett års försökstid. Om cystorna fortsätter att växa i den takt de hittills har gjort så kommer de att vara i den omfattning som jag tidigare opererats för, redan när vi besöker läkaren om en månad. Vad som händer då vet jag inte, om vi blir utredda eller inte. Är cystorna för stora för att gå obehandlade spelar det ju ingen roll om det finns passage i äggledarna t ex.
Joanna - Du har så rätt i det där! Det är ju just att jag så gärna skulle vilja ha något att komma med, att sitta och vara med i den där lilla invigda gruppen.
Sen är det ju svårare när man är med folk som inte vet, annars kan man ju vara med och diskutera på sina egna villkor och utifrån sin egna situationer.
Skicka en kommentar