Ruvardag 1 - redan nervös

Så var det dags för den här karusellen igen då... eller en bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan kanske är mer rätt ord.

Känner mig nervös redan nu, och jag tänkte idag att "men så här nervös var jag inte förra gången". Efter att ha gått tillbaka och läst lite (bra med blogg :-) ) så har jag konstaterat att visst var jag nervös, men inte så här tidigt. Framför allt tror jag att det beror på att då var det så mycket nytt och bara att ha blivit ruvare kändes fantastiskt (för jag var ju väldigt orolig innan ET), men också att jag gick in med inställningen att det inte var så mycket jag kunde göra själv för att påverka resultatet (även om jag sedan gjorde min beskärda del av googlande).

Nu har jag faktiskt varit med om det hela en gång tidigare, och framför allt - jag har fått se ett plus och jag tror att det skapar en helt ny nervositet. Något funkade ju uppenbarligen och det tär lite på mig att inte veta vad jag borde försöka göra likadant den här gången och vad jag borde ändra eftersom det inte gick hela vägen. Sedan kvarstår ju faktum att det kanske inte är någonting som jag själv kan göra, men jag har ändå funderat en hel del på vad det var som gjorde att det fäste men inte funkade. Kan det vara någonting som har med min dåliga blodcirkulation att göra? Kan det vara endometriosen? Jag läste en kommentar hos Plusresan om en kvinna som blev gravid efter att först ha fått behandlats extra för sin endo (och vars sjukdomsbeskrivning stämmer väldigt väl in på min endo) och det sätter ju självklart frågetecken i huvudet på mig. Kan det ha varit något annat som påverkat embryot eller miljön i livmodern negativt? Eller var det kanske bara ren och skär otur?

Välkommen till 18 dagars ältandet och oroande! Något säger mig att det kommer att krävas en hel del viljestyrka för att tänka positivt den här ruvarperioden.