Det går upp och ner som sagt... Ena stunden tänker jag "varför skulle det fungera nu, när jag varit ogravid hela livet", medan några minuter senare kan det vara "men varför inte?". Jag tror mest att det är en sån overklighetskänsla, skulle JAG kunna bli gravid?
I måndags när jag kom tillbaka från en skön långhelg med ÄP och ET så släppte chefen något av bomb på jobbet. Vi har ett stort projekt som ska vara klart om två veckor, och det kommer att bli mycket övertid och stressigt på jobbet den närmsta tiden. Precis vad jag behöver...eller inte riktigt. Jag försöker att upprepa mantrat "stress ska inte spela någon roll", och jag tänker att så länge jag inte "galetstressar" så blir jag inte lättare gravid om jag skulle ligga hemma på soffan. Fast ibland smyger sig dåliga tankar på att "tänk om det spelar roll ändå", men jag försöker att ignorera dem. Samma sak gällande motion, jag försöker att tänka att det bara är bra och mota bort alla andra tankar.
6 år sedan
5 kommentarer:
Det är närmast omänskligt, det man går igenom under IVF-processen och ruvardagarna, med alla tankar som snurrar, hormoner och rädslor och hopp som blandas.
Jag tror på er och hoppas tankarna snurrar åt det positiva hållet.
Stress... Precis det jag försöker undvika just nu och det går väl så där...
Du måste tro. Det känns som jag säger det jämt, men jag tror på positivt tänkande. I alla fall hos andra, jag är lite kass på det emellanåt för mig själv.
Loba - Ja, tror inte att någon som inte varit inne i den här karusellen kan föreställa sig hur det faktiskt är.
TechGirl - Ja, visst måste man tro, men det är ju sååå svårt att göra det själv precis som du skriver.
Jag hade inte tid att ta det lugnt efter insättningen. Hade mycket på jobbet, var tvungen att åka utomlands. Plus att jag tränade som vanligt. Enda skillnaden mot det "vanliga" var att jag inte drack vin. Jag blev gravid och sitter nu här och ska föda snart. Jag hade tur men jag är helt övertygad om att det inte spelar någon roll med lite stress. Jag fungerar så att om jag sitter hemma och möglar så tänker jag för mycket - det kan knappast vara bra heller?
Anonym - Härligt att det snart att dags att föda för dig. Det låter ju lugnande att du både tränade och hade det mycket på jobbet.
Skicka en kommentar