söndag 9 maj 2010

Sprutdag 5 - Jag tar tillbaka gårdagens inlägg...

...det där med att jag inte känner något alls stämmer nämligen inte. Idag promenerade jag och maken hem från ett födelsedagskalas och jag blev både ovanligt trött och kände av magen. Precis som jag kommer ihåg det från förra gången! Har haft som mensvärk till och från hela dagen. Håller nu tummarna för att det är en sjujäklars aktivitet som pågår där inne. Är lite nervös eftersom jag så gärna vill ha ett bättre resultat än förra gången. Hoppas hoppas...

Födelsedagskalaset vi besökte var för en ettåring. Jag hade känt lite olust inför det innan, men det visade sig vara väldigt trevligt (och inga vänner var med vilket betydde att inga av de gravida dök upp). Självklart kände jag mig lite nere några gånger, bland annat när föräldrarna pratade om hur fort det senaste året gått. För er ja, som har haft fullt upp med er lilla skrutt, tänkte jag, mitt år har inte gått fort. Jag kände också ett stygn av ledsamhet när svägerskan sa att "tänk när du var höggravid förra året och det var vi som hade en liten ettåring" (eftersom det är ett år mellan makens syskons barn), eftersom jag hade tänkt att vid den här födelsedagen skulle det vara jag som var höggravid. Jaja, jag är glad att vara nästan gravid! Nu ska jag bara få bli gravid på riktigt också.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra! Att du känner av aktiviteten i magen.
Och det är faktiskt lite jobbigt att höra pratet mellan de invigda. De som har varit med i gravidklubben som man själv står utanför och tittar in på. För ibland ska det tjatas till förbannelse om deras graviditeter. För vissa gäller detta även om det var 18 år sedan de var gravida.

Och du, jag hoppas också för din skull nu!

loba sa...

Jag håller tummarna

Joanna sa...

Jobbigt med kalaset... :( Får ont i magen bara av att läsa om det.

Men vi får helt enkelt hoppas och hålla tummarna för att du har en liten krabat i magen som kämpar för att fastna! =)

Massor med kramar!!!

Kix sa...

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas.....

Ja, du förstår poängen! ;)

Kram Kix

MDB sa...

Åh vad jag glad jag blir när jag läser att ni hoppas för oss!

Ang kalaset så känner jag mig aldrig som barnlös som när jag umgås med två småbarnsföräldrar/gravida tillsammans. Eller ibland bara två föräldrar oavsett barnens ålder.