Tack!

Tack för alla fina hejarop och grattis. Ett särskilt tack till er som nyligen fått minus men ändå tar er tiden och kraften att skriva till mig, jag blir helt rörd. Jag vill så gärna att det ska gå bra för oss allihopa.

Idag ska jag åka och hälsa på en fem dagar gammal bebis. Det är den gravida vän som varit mitt stora stöd som till slut har fött en fin flicka. Visst är det lite extra skönt att ha sett det där plusset nu när jag ska dit, men samtidigt är det faktiskt den enda vän vars graviditet och förlossning inte vållat den minsta ångest hos mig. Avundsjuka, ja visst, men inte på det sätt att jag tyckt det varit jobbigt att se hennes mage på bild eller att läsa hennes statusuppdatering på facebook. Jag har funderat på varför det är så, och kanske är det just hennes stora stöd som gjort det. Att hon låtit vår vänskap vara helt på mina villkor och inte pratat på om graviditeten om jag inte frågat. Känns ju lite intressant att jag har en vän som jag inte ens har förmått mig att kunna skriva grattis till, men när jag fick sms:t om att den här lilla flickan fötts så kastade jag mig på telefonen. Jaja, jag kanske inte ska grubbla utan bara vara tacksam för min fina vän och att vår relation fortfarande är lika bra, trots att hon gått igenom två graviditeter under tiden jag längtat.