Framme i kön

Har helt glömt bort att skriva att vi förra veckan fick ett brev hem som berättade att vi nu är framme i kön för landstingsfinansierad ivf. Den totala kötiden visade sig alltså vara ungefär nio månader. Känns ju väldigt positivt att köerna kortas, även om vi inte behöver använda oss av köplatsen nu.

Jag kan fundera över om vi hade valt att göra våra privatförsök om vi fått veta direkt att kötiden skulle bara skulle vara hälften av den som angavs i papperna. Kanske inte, men jag är fruktansvärt tacksam att vi valde den vägen. De månader av ångest jag sparat är värda allt vi lagt ut i pengaväg, och något som är ännu ovärderligare är att jag fick möjligheten att låta pappa vara med i starten på vårt nya liv. Sedan är det ju faktiskt inte säkert att jag ens blivit gravid med landstingets behandling, de hade kanske valt andra strategier som inte hade fungerat för oss, det går ju inte att veta. Kanske var det ett antal faktorer som samverkade som skapade vår graviditet just där och då.

Jag är i alla fall så glad och tacksam att få vara i v.27 när jag tänker på att jag faktiskt fortfarande hade kunnat vara på den längtande sidan, och i startskottet för att börja med ivf i stället för att vara nära att faktiskt ha en liten hos oss. Sedan blir jag också ledsen för att det ska krävas att man själv har kapital att lägga för att slippa vänta så länge, för även om köerna kortats så tycker jag att över nio månader är lite för lång tid ändå. (Och även om jag tycker att vårt val att betala själva var rätt så ska jag inte sticka under stolen med att de där pengarna skulle kommit väl till pass nu när vi budgeterar för vår föräldraledighet...) Hoppas att köerna kan kortas ännu mer så att alla som behöver kan få snabbare hjälp oavsett ekonomi.