onsdag 3 november 2010

Framme i kön

Har helt glömt bort att skriva att vi förra veckan fick ett brev hem som berättade att vi nu är framme i kön för landstingsfinansierad ivf. Den totala kötiden visade sig alltså vara ungefär nio månader. Känns ju väldigt positivt att köerna kortas, även om vi inte behöver använda oss av köplatsen nu.

Jag kan fundera över om vi hade valt att göra våra privatförsök om vi fått veta direkt att kötiden skulle bara skulle vara hälften av den som angavs i papperna. Kanske inte, men jag är fruktansvärt tacksam att vi valde den vägen. De månader av ångest jag sparat är värda allt vi lagt ut i pengaväg, och något som är ännu ovärderligare är att jag fick möjligheten att låta pappa vara med i starten på vårt nya liv. Sedan är det ju faktiskt inte säkert att jag ens blivit gravid med landstingets behandling, de hade kanske valt andra strategier som inte hade fungerat för oss, det går ju inte att veta. Kanske var det ett antal faktorer som samverkade som skapade vår graviditet just där och då.

Jag är i alla fall så glad och tacksam att få vara i v.27 när jag tänker på att jag faktiskt fortfarande hade kunnat vara på den längtande sidan, och i startskottet för att börja med ivf i stället för att vara nära att faktiskt ha en liten hos oss. Sedan blir jag också ledsen för att det ska krävas att man själv har kapital att lägga för att slippa vänta så länge, för även om köerna kortats så tycker jag att över nio månader är lite för lång tid ändå. (Och även om jag tycker att vårt val att betala själva var rätt så ska jag inte sticka under stolen med att de där pengarna skulle kommit väl till pass nu när vi budgeterar för vår föräldraledighet...) Hoppas att köerna kan kortas ännu mer så att alla som behöver kan få snabbare hjälp oavsett ekonomi.

5 kommentarer:

Jag vill jag kan... sa...

Jag har fått lära mig att man aldrig ska ångra de beslut man fattat utifrån givna förutsättningar... Att ångra för att förutsättningarna SEN ändrades är meningslöst. Man gör ju sitt bästa! Om ni hade väntat så kanske det hade dragit ut på tiden till det dubbla, så kanske din kropp hade strejkat, så kanske... PLUS att din pappa faktiskt fick vara med.

Vad välsignat att ändå få ticka av veckorna och veta att er dröm är på väg - plus att någon annan nu kan få er plats i kön, och få sin väntetid förkortad ;0)

avlängtantilldig sa...

Tack för kommentaren på min blogg!
Ja tänk att du redan är i vecka 27, så fort tiden går. :)

MDB sa...

Jag vill jag kan - Du har absolut rätt! Jag har alltid försökt att ha inställningen att vissa val var faktiskt inga val just då, då går det inte att tänka att man kunde gjort på något annat sätt.

Som sagt är jag väldigt nöjd med att vi vände oss privat. Att sen tycka att väntetiderna är för långa generellt och att det är fel att behöva betala är en annan sak.

Avlängtantilldig - Tack själv!

Jag vill jag kan... sa...

Instämmer! Väntetiderna är på tok för långa och behandlingen för dyr...

Frida sa...

Lustigt! Samma sak har hänt oss. Vi är i vecka 29+1 efter att ha vänt oss till CvL-kliniken och mirakulöst lyckats på första försöket. Fick nyligen kallelse till inskrivning i Uppsala efter att ha stått i Sthlms läns landstings kö sedan februari i år. Instämmer helt i att man kunde ha använt pengarna till något annat, även om vi inte ångrar vårt beslut...