...när man nästan börjar gråta på väg hem från jobbet för att tanken dyker upp att den hemlösa killen som sitter vid t-banan också har puffat och buffat i någons mage. Och kanske varit älskad och efterlängtad precis som vårt lilla pyre, eller ännu sorgligare, inte alls varit önskad.
PS. Kändes som att jag ville lägga till att självklart är det alltid sorgligt med hemlösa och andra människor som inte har det bra, men det brukar inte riktigt kännas som att jag är nära till tårarna.
6 år sedan
2 kommentarer:
Exakt så kan jag tänka och bli lite mer ödmjuk inför den där, ibland burdusa, människan som sussar i ett hörn, tigger eller stökar lite. Kan börja lipa jag också, fast jag inte är gravid. Jisses, hur ska det bli? :)
Ta hand om magen nu och tänk en glad tanke en stund.
Kram
Haha, hyfsat... ;0)
Skicka en kommentar