6 år sedan
måndag 21 december 2009
En smula optismism
Vi har en barnvagnsaffär ganska nära oss, och nu när vi bar hem granen så gick vi den vägen. Jag har länge haft svårt för att gå förbi utan att snegla in, och nu märkte jag att även makens ögon hade öppnats. "Kanske ska vi fråga brorsan om vi kan få köpa deras barnvagn..?" var hans tanke. Jag vågar inte riktigt tänka så långt (inte högt i alla fall), men åh vad jag glad jag är för att han gör det. Ibland är det så himla härligt med en smula optimism.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Verkligen härligt med de där små orden som värmer så från de nära och kära!
Jag går också och sneglar på barnvagnsaffärer och andra barnaffärer. Jag vågar inte riktigt gå in för att jag tror att de ska se på mig att jag är ofrivilligt barnlös.
Det är himla skönt och smittande att se den där hoppfulla glimten i den käres ögon.
Fru barnlös - Ja, visst är det jobbigt. Jag klarar av klädaffärer för det handlar jag ibland till barn i släkten/kompisars barn, men att gå in på en barnvagnsaffär - aldrig.
Pi och Loba - Ja, visst är det skönt att höra, och Loba, du har så rätt att det smittar av sig!:-)
Skicka en kommentar