måndag 21 december 2009

Vilken dag...

Idag är inte en av mina favoritdagar...

Det började med ett läkarbesök på privatkliniken där maken skulle lämna lite extra prov pga sitt avvikande resultat. Jag var inbokad att följa med, egentligen skulle det inte vara något mer än att jag skulle få levaxin utskrivet. MEN det visade sig att kliniken inte hade fått in våra prover på HIV mm, de hade kontaktat sjukhuset, men där hävdade de att det inte fanns någonting. Så det var bara att knalla till provtagningen igen, för att ta ett prov som vi faktiskt redan har tagit. Det skulle väl inte vara så farligt om det inte var så att jag är extremt svårstucken. Nu fick sköterskan sticka tre gånger för att över huvud taget få ut något och usch vad jag tycker illa om det. Jag blev så yr i huvudet så att jag fick ligga på en brits när de skulle sticka tredje gången. Och som om det inte var nog med det, så ramlade jag i en stor snödriva när vi skulle skynda oss till bussen på väg därifrån.

På grund av provtagningen över huvud taget och på grund av att det var lite problematiskt i synnerhet, så blev jag sen till jobbet. Väl där väntade nästa överraskning. Min kollega, som bland annat avlastar mig väldigt mycket, har blivit sjukskriven för utbrändhet. Väldigt jobbigt för henne givetvis, men också för mig eftersom min möjlighet till avlastning försvinner. Nu ska jag bara akta mig så jag inte går samma väg som kollegan, vilket skulle vara lätt hänt som min arbetsbelastning ser ut just nu. Att det har gått ihop över huvud taget har berott på den snälla och avlastande kollegan som nu alltså har gått in i väggen. Det här känns ju inte särskilt roligt alls, och särskilt inte med tanke på behandlingen. Känns som att det är viktigt att jag har möjlighet att ta det lungt och inte stressa för att öka våra chanser när vi väl börjar. De säger ju att stress inte ska påverka, men då menar de väl "stressen och oron över barnlösheten" och inte stress i bemärkelsen "jag håller på att jobba ihjäl mig".

Sedan var det på eftermiddagen dags för nästa läkarbesök, på sjukhuset. Även min läkare där var väldigt förbryllade över att våra prover inte kommit fram. Hon fick ringa ett antal samtal innan det visade sig att proverna faktiskt fanns, men de hade hamnat fel och inte i datorn. Vi hade alltså kunnat slippa att ta om proverna om de bara hamnat rätt från början. Då hade dessutom remissen redan varit på gång. Nu måste min läkare få provresultatet på sitt bord innan hon kan skicka remissen. Känns som att allting går vår väg just nu...inte riktigt...

För att avsluta med något positivt kan jag berätta att vi har köpt gran. Jag kände mig så himla glad när vi bar hem den och förhoppningsvis kan jag snart lämna jobbet bakom mig för en skön julledighet.

7 kommentarer:

M sa...

Shit va trött man blir på krångel... tro mig jag vet !! Hatar när dom missar något så man sedan måste vänta ännu längre än man skulle !!

Förhoppningsvis är 2010 året för oss så vi äntligen får bli lyckliga!!
Kram M
http://ledsenihemlighet.blogg.se

Pi sa...

Fy vad jobbigt med allt strul, hoppas det går smidigt hädanefter!

MDB sa...

M och Pi - Ja, varje gång vi har varit där så har jag hoppats på att "nu kan vi sätta igång" men så är det sak på sak som skjuter på det... Egentligen är det inte bråttom, men ni vet ju hur det är.

Håller med om att ni ska det gå som på räls - 2010 ska vara vårt år!

Kramar.

Fru barnlös sa...

Tråkigt att det ska krångla så för er.

loba sa...

Usch, så tråkigt när det måste krångla sådär. Den där stressen de utsätter en för är så himla onödig.

Anonym sa...

Jag vill att du ska tänka på dig själv i första hand år 2010. Säg nej på jobbet, kräv avlastning!

Allting i vardagen och era behandlingar med ovishett etc blir jobbigare och svårare om du inte mår bra psykiskt.

Sedan kan jag hälsa från egen erfarenhet och via andras - det är INGEN som tackar dig för att du sliter ut dig för ett jobb. INGEN. Det är bara du som får lida i flera år innan du tar dig tillbaka till livet igen.

Så snälla, ta hand om dig år 2010 och sätt dig själv främst. Det är du värd!

Jag önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År!

/Anna

MDB sa...

Anna- Jag vet ju att du har rätt, det är bara det att det är så svårt att omsätta i praktiken. Kanske blir det lättare nu när jag har ett mål och en annan anledning att tänka på mig själv. Kram och gott nytt år!