fredag 4 december 2009

Journalen

Idag fick jag hem det utdrag ur min journal som vi ska ha med oss till privatkliniken. Usch, det var inte roligt. För det första för att det inte står något om våra prover och jag är både orolig för att det ska vara något fel, och tycker att det är jobbigt att det också kan vara så att makens prov inte är klart. För det andra stod det en massa i journalen som jag inte förstod och som jag tolkar som dåligt. "hö ovarium är litet" och "Liten uterus" kan ju inte vara bra, "litet" måste ju vara dåligt...

Jag tror jag är inne i någon slags oros-flow just nu. Den här veckan har varit jobbig helt enkelt och jag har dels oroat mig för att vi inte ska lyckas alls, även med hjälp av ivf. Dels har jag gått runt och känt "varför just vi" och att det är så himla orättvist att alla runt oss verkar få barn lite hur som helst medan vi bara trampar och trampar. Jag vill bara krypa ner under täcket och komma fram när allting blivit lite lättare.

3 kommentarer:

tonci sa...

Jag förstår dina känslor så mycket. Jag är i en "oros-flow" hela tiden, ibland går det att trycka ner räddslan mer, ibland bara mindre, men den är där någonstans nästan hela tiden.
Vi får bara hoppas på att det blir belöning för vår kämpande någongång.
Journaler kan vara läskiga, man fattar knappt någonting av dem, det är kanske bäst att inte ens titta i dem. Ibland låter saker - som inte ens har något stort betydelse - så läskigt, och man bara oroar sig i onödan.
Allt ska bli bra, du får se :-)!
Kram

loba sa...

Jag förstår också hur du känner och varför. Det är som att den där malande oron ekar genom precis allt, oavsett vad man företar sig.
Jag vet inte om jag ens skulle våga läsa mina journaler...

Jag väljer att tro att det kommer att gå bra för er. Tänker på er och skickar kraft.
Kram.

MDB sa...

Åh vad ni båda är gulliga! Maken är ju den lugna typen, vilket är bra, men då känns det ibland som jag är fånig som oroar mig. (Vilket ibland får mig att bara oroa mig mer, som att jag måste "oroa mig för två".) Skönt att höra det ni skriver då.

Kramar!