BM-besök

Idag började jag och maken dagen med ett besök på Mvc. Nummer tre i ordningen om vi inte räknar när jag bara varit där för sköldkörtelboldprov. Det är sex veckor vi var där senast, och då pratade vi i princip bara amning men den här gången var det en massa saker som hände. Kändes inte helt ultimat att ha tid tidigt på morgon för det blev rätt stressigt att försöka ta sig dit i tid och jag funderar på om det är några prover som kan ha påverkats av det.

Bm började med att ta blodtrycket och jag minns inte vad det var (har för mig något med 120) och jag har ingen koll på vad det är som är "bra" men hon sa inget särskilt om det i alla fall så jag gissar på att det var godkänt. Blodsockret var också bra sa hon, det var 5.3. Järnvärdet var fortfarande ganska bra, 124, men i och med att det hade gått ner från 151 vid inskrivningen så tyckte hon att jag kunde börja ta någon järntablett i veckan. Jag hade hoppats på att slippa det, är inte så förtjust i tillskott, och till råga på allt så snubblade jag över den här artikeln om att det faktiskt skulle kunna vara farligt för barnet med högt järnvärde.Jag som var så nöjd över mitt järnvärde vid inskrivningen tycker helt plötsligt att den där nedgången kanske inte är så dålig trots allt. Visst är en järntablett i veckan inte särskilt mycket, men men...känns ju lite onödigt när jag har läst på att jag ändå ligger inom det som räknas som normalt värde.

Vidare mätte hon magen för första gången. Måttet blev 23 vilket var under median men fortfarande inom det "normala". Det känns inte så konstigt eftersom jag är ganska liten, hade var mer märkligt om jag hade haft värsta jättemagen. Ska bli intressant att se hur måttet utvecklar sig. Både jag och min bror misslyckades med att följa kurvan utan bedömdes ha tillväxtproblem. Mig plockade de ut i förtid då de hade svårt att se om det verkligen stämde, men när min bror låg i magen så hade ultraljudstekniken kommit till Sverige så då kollade de honom på det sättet och såg att han var helt lagom stor. Vilket jag också visade sig vara för v.35 när de tog ut mig. Min mamma tror att det beror på att vi låg väldigt lågt i magen, och jag funderar på om samma sak kan gälla för mitt pyre. Dels kommenterade ultraljudssköterskan något sådant när vi var där, sedan jag också fått kommentarer från kollegor att min mage är så väldigt låg och sen alla de här sparkarna i ljumskarna och mot blygdbenet. Ska hur som helst bli spännande att följa den där kurvan.

Sedan fick vi lyssna på hjärtat! Äntligen! Först tog hon tratten och jag tänkte "typiskt" men sen gick hon och hämtade en doppler också så att vi skulle få lyssna. Det var lite svårt att höra för att min mage gjorde så mycket ljud. "Nähä", sa maken och skrattade för det är ju precis det han har sagt. Vi fick i alla fall höra lite och barnmorskan sa att det kommer att bli tydligare ju större barnet blir. 148 mättes hjärtslagen upp till och hon sa att "barnets hjärta slår väldigt fort" vilket gjorde mig lite nojig, men sen förstod jag ju att hon menade jämfört med mitt.

Fick också väga mig och hade gått upp drygt 8 kg. Det känns helt ok även om jag inte jublar sådär. Men som sagt, det viktiga är att allt är bra med barnet, inte mina tjocka lår...