v.23 (22+2)

I informationen om denna vecka på Vårdguidens hemsida står de så efterlängtade orden: "Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel". Även om jag vet alltför väl att det inte finns några garantier oavsett i vilken vecka vi befinner oss i, så känns det skönt att veta att det finns en chans åtminstone. Varje dag som går nu blir plutten starkare och har större chanser att klara sig om den skulle vara tvungen att komma ut tidigare. Jag hoppas dock att vår lilla skrutt väljer att stanna därinne åtminstone till efter årsskiftet och sedan kommer till oss frisk och skrikande.

På Vårdguiden står det också om stress och att man ska ta hand om sig. Jag känner mig faktiskt mindre stressad än bara för en månad sedan och jag prioriterar sömn och vila på ett helt annat sätt. Det är som att ett helt annat lugn har kommit över mig. Jag tror att det kan göra med att den lilla buffar och puffar och hela tiden påminner mig om att det finns en person därinne som jag ska ta hand om. Ytterligare en anledning kan vara att vi börjat att fixa till hemmet lite mer, och att jag ser att genom att ta en sak i taget och bara göra något litet då och då, så blir skillnaden väldigt stor. Så nu ligger jag med gott samvete på soffan på kvällarna och kan faktiskt se bortom allt som behöver göras här hemma.

En sak som däremot inte är så rolig just nu är att jag börjat fått ont i ryggen. Gissar på att månaderna utan träning börjar ta ut sin rätt i kombination med att magen blir tyngre. Eftersom förkylningen tyvärr håller i sig känns inte regelrätt träning som något alternativ, men jag ska försöka att göra några yogaryggövningar varje kväll. Dessutom ska jag försöka att inte sitta så länge i taget. Det har jag redan märkt hjälper, och särskilt att lägga sig ner får det onda att försvinna. Vi har faktiskt ett vilorum på jobbet, och jag ska verkligen försöka se till att smita dit en liten stund varje dag.