v.26 (25+1)

V.26! Häromdagen frågade min kollega vilken vecka jag var i och jag svarade då vecka 25, varpå hon sa "det var då min son föddes". Visserligen har de haft en lång resa med många skräckresor till sjukhuset och det var länge inte säkert hur det skulle gå, men idag är han en pigg tvååring även om han kanske aldrig blir någon maratonlöpare. Det är fantastiskt att tänka att barnet som ligger därinne nu faktiskt skulle kunna klara sig här ute.

Growingpeople anger att bebisen nu ska vara ca 35 cm i hellängd och väga ca 900 g. Jag förundras redan nu hur den får plats därinne, och större ska den ju bli. Growingpeople skriver att "Du blir mer och mer medveten om ditt barns personlighet. Är det en lugn och sömnig liten krabat du bär på eller är det en vilde?" Det är en liten vilde kan jag berätta! Det känns dessutom att sparkarna blir starkare och starkare och nu kan man även se utanpå magen hur den lilla flyttar sig från sida till sida. Helst ligger den på magens högra sida, och sparkar mig i vänstra ljumsken. Igår var det en liten fot (är jag ganska övertygad om) som var där och petade, och när jag och maken drog med fingrarna just där, så drog den undan foten för att sen ta tillbaka den och så där höll vi på en stund. Kanske är en liten kittlig bebis! (Vilket h*n i sådana fall har ärvt av maken för jag vet inget bättre än att bli "killad" under fötterna - så skönt!) Nu ska man även kunna uppfatta barnets hicka, men det tror jag inte att jag har känt än. (Å andra sidan är det svårt att veta hur det ska kännas.) Samma sak med sammandragningar, jag tror inte att jag upplevt några sådana. Man kan ju aldrig veta eftersom det är en helt ny upplevelse, men jag tänker att det borde man ju känna.

Både Vårdguiden och Growingpeople skriver nu om olika kroppsliga förändringar. Man kan få strimmor på magen, åderbråck, karpaltunnelsymptom och ont i ryggen som gör att det blir svårare att hitta en skön sovställning. Känns skönt att jag bara kan skriva under på det sista än så länge. Det blir många vändningar i sängen nu för tiden och om jag vaknar på natten tar det sin lilla tid att somna om (vilket också kan bero på att det är någon därinne som också verkar vara vaken och som sagt sparkar allt hårdare). Fast jag måste säga att det finns inget mysigare än det där sällskapet mitt i natten, att ligga vaken i mörkret och känna hur vårt barn lever om i magen. Jag blir överlycklig bara jag tänker på det.

Så här ser i alla fall magen ut nu för tiden:


v. 22, 24 och till sist 26. Det både känns och syns att den växer nu tycker jag!