6 år sedan
måndag 29 november 2010
Under täcket
Beslutet att ta ner extratäcket från garderoben och ha det i soffan istället för den sedvanliga filten var det bästa jag gjort på länge - nu tillbringar både jag och katten slappa kvällar i soffan. Synd bara att det är så uselt utbud på tv och att jag fortfarande inte varit och köpt/lånat nya böcker.
lördag 27 november 2010
Aaargh
Har roat mig med att läsa på försäkringskassans hemsida nu under kvällen och jag blir verkligen tokig. När det gäller mig känns att klart och fixat, eftersom jag har fast jobb och dessutom fått alla blanketter hemskickade. Nu senast fick jag ett brev om att de fastställt min sgi och eftersom jag också fixat e-legitimation så har jag förstått det som att det är bara är att logga in på försäkringskassans hemsida och börja planera och begära ledigheten.
Men när det gäller maken, som är tjänstledig från sitt jobb för att plugga? För det första måste han väl få tag på blanketter någonstans han också för att kunna fastställa sin sgi (en sån som jag fick hem) och det hittar jag verkligen ingenstans på försäkringskassans hemsida, och sedan måste han säkert komplettera med uppgifter kring sina studier. Egentligen borde vi väl ringa till Försäkringskassan, men jag har hört att man får typ nummer 500 i kö och fy vad jag inte har lust med det. Blir irriterad på att det ska vara så himla krångligt! Plus att det känns också verkligen som att normen är att jag ska ta ut all föräldraledighet. Jämställdhetsbonus i alla ära, men att förenkla så att det är lätt att förstå hur man ska fixa föräldrapengen över huvud taget kunde ju vara första steget. Sedan måste jag ju tyvärr erkänna att det inte hjälper att maken gärna skjuter på den här saken för att han tycker det verkar krångligt, men jag vill gärna få det löst så att vi kan planera bägges ledigheter samtidigt.
Hur har ni andra som ska dela på föräldraledigheten fixat det hela? Och är det någon som har en studerande make i samma sits så får ni hemskt gärna kommentera vad ni behövde fylla i.
Men när det gäller maken, som är tjänstledig från sitt jobb för att plugga? För det första måste han väl få tag på blanketter någonstans han också för att kunna fastställa sin sgi (en sån som jag fick hem) och det hittar jag verkligen ingenstans på försäkringskassans hemsida, och sedan måste han säkert komplettera med uppgifter kring sina studier. Egentligen borde vi väl ringa till Försäkringskassan, men jag har hört att man får typ nummer 500 i kö och fy vad jag inte har lust med det. Blir irriterad på att det ska vara så himla krångligt! Plus att det känns också verkligen som att normen är att jag ska ta ut all föräldraledighet. Jämställdhetsbonus i alla ära, men att förenkla så att det är lätt att förstå hur man ska fixa föräldrapengen över huvud taget kunde ju vara första steget. Sedan måste jag ju tyvärr erkänna att det inte hjälper att maken gärna skjuter på den här saken för att han tycker det verkar krångligt, men jag vill gärna få det löst så att vi kan planera bägges ledigheter samtidigt.
Hur har ni andra som ska dela på föräldraledigheten fixat det hela? Och är det någon som har en studerande make i samma sits så får ni hemskt gärna kommentera vad ni behövde fylla i.
Skön dag
Vilken skön dag jag har haft hittills idag! Jag vaknade klockan nio och var helt utsövd, det var en underbar känsla att både få vara uppe hyfsat tidigt och vara pigg. Efter frukost, dusch och en liten stund vid datorn så åkte jag och maken och storhandlade. Nu har vi bunkrat upp både kattmat och allahanda torrvaror, plus att jag fick min efterlängtade chokladkalender. Man är aldrig för stor för adventskalender tycker jag! Väl hemma blev det lite fika och nu funderar jag faktiskt på att sätta mig en stund vid symaskinen innan det är dags att börja med middagen. Har verkligen känt att jag inte orkat med varken att pyssla eller fixa hemma den senaste tiden, men det märks verkligen vad det kan göra att få sova ut ordentligt. Sen ikväll blir det På spåret på SVT Play (var ute och träffade vänner igår så jag missade tyvärr premiären) och jag blev plötsligt väldigt sugen på att göra fruktsallad som "tv-snacks".
v.31 (30+1)
Jag inser att de här veckorna före jul kommer att gå fort, känns som det var igår jag hurrade för v.30 och nu har ytterligare en vecka gått. December är alltid den snabbaste månaden på året, och jag brottas redan (trots goda intentioner om julfrid) med allt jag vill hinna med - julbak, pepparkaksutställningen på arkitektmuseumet, julpyssel, julmarknad och att bara glida runt hemma med en kopp te och en pepparkaka. Jag är i alla fall sååå glad att vi fixat det mesta till bebisen redan så att jag bara kan koncentrera mig på julstöket.
Enligt Vårdguiden väger nu barnet ca 1 800 g, och är ca 40 cm lång, medan Growingpeople anger längden till 42 cm. Dessutom kan den lilla redan ha lagt sig med huvudet nedåt! Jag har faktiskt ingen aning om hur vår skrutt ligger därinne och frågar mig ofta om det är huvudet eller rumpan som skapar en utbuktning på magen. Det känns dock som att den oftare sparkar uppåt nu, tidigare var det mycket mot ljumskarna, och det kanske betyder att den kanske ligger med huvudet oftare nedåt.
Jag mår fortfarande oförskämt bra, även om det känns tyngre och tyngre. Ett par dagar har jag sovit dåligt, men två nätter i rad har jag nu sovit som en stock och imorse vaknade jag av mig själv klockan nio och kände mig helt utvilad! Jag är också mer anfådd och min gångtakt blir mer och mer långsam, men jag tycker samtidigt om känslan av att jag faktiskt inte kan stressa nu. Jag känner mig nog mer i nuet än vad jag gjort tidigare, när jag vankar där längs gatan och tänker att "äh, jag kan ta nästa buss istället". Jag tycker faktiskt att det är hur härligt som helst att vara gravid!
Enligt Vårdguiden väger nu barnet ca 1 800 g, och är ca 40 cm lång, medan Growingpeople anger längden till 42 cm. Dessutom kan den lilla redan ha lagt sig med huvudet nedåt! Jag har faktiskt ingen aning om hur vår skrutt ligger därinne och frågar mig ofta om det är huvudet eller rumpan som skapar en utbuktning på magen. Det känns dock som att den oftare sparkar uppåt nu, tidigare var det mycket mot ljumskarna, och det kanske betyder att den kanske ligger med huvudet oftare nedåt.
Jag mår fortfarande oförskämt bra, även om det känns tyngre och tyngre. Ett par dagar har jag sovit dåligt, men två nätter i rad har jag nu sovit som en stock och imorse vaknade jag av mig själv klockan nio och kände mig helt utvilad! Jag är också mer anfådd och min gångtakt blir mer och mer långsam, men jag tycker samtidigt om känslan av att jag faktiskt inte kan stressa nu. Jag känner mig nog mer i nuet än vad jag gjort tidigare, när jag vankar där längs gatan och tänker att "äh, jag kan ta nästa buss istället". Jag tycker faktiskt att det är hur härligt som helst att vara gravid!
onsdag 24 november 2010
En månad!
Igår var det exakt en månad kvar av min arbetstid. Hurra! Jag har även räknat ner hur många faktiska arbetsdagar som är kvar - 22. Nästan så att jag funderade på att skaffa en adventskalender för att räkna ner dagarna, men det kanske är lite väl överdrivet...särskilt att sätta upp den på jobbet.
Ibland överväger jag mitt beslut att ta ut semestern och vara hemma fem veckor innan bf (bl a när jag tänker att jag säkert går över tiden), samtidigt så tror jag att jag gör helt rätt. Jag är trött, jag har ont i ryggen och jag känner att jag inte har tid att boa och fixa som jag vill här hemma när jag jobbar hela dagarna. Och det kommer inte att bli mindre slitsamt sista månaden, är min gissning.
Jag tror att det som får mig att känna mig tveksam dels är vissas kommentarer, dels frågan om jag gör det här för mitt och barnets bästa, eller om det är för att jag bara vill bort från jobbet. För jag ska inte sticka under stolen med att jag är fruktansvärt less. Less på att ha en chef som inte har tid eller vilja att ens diskutera min överlämning, på kollegor som bara går på lunch utan att fråga om man vill följa med, på att inte få tillräcklig cred för det jag faktiskt styr upp och på att slå huvudet i väggen gång på gång kring saker som behövs göras (och sen få höra från högsta chefen att han "kommit på en sak som vi skulle kunna ta tag i").
Jag tror att jag kommer att vela lite fram och tillbaka kring hur det känns helt enkelt, det är svårt att säga om det är rätt tror jag för att jag inte vet hur det blir. Jag vet inte om jag går över tiden, jag vet inte om jag lyckas fixa nytt jobb under föräldraledigheten, jag vet inte om jag kommer att tycka att det känns tyngre och jobbigare i vecka 35. Men just nu känns det skönt att kunna räkna ner och veta att det bara är en månad kvar!
(Och efter det är det bara lite mer än en månad kvar till bf - tänk vad galet!)
Ibland överväger jag mitt beslut att ta ut semestern och vara hemma fem veckor innan bf (bl a när jag tänker att jag säkert går över tiden), samtidigt så tror jag att jag gör helt rätt. Jag är trött, jag har ont i ryggen och jag känner att jag inte har tid att boa och fixa som jag vill här hemma när jag jobbar hela dagarna. Och det kommer inte att bli mindre slitsamt sista månaden, är min gissning.
Jag tror att det som får mig att känna mig tveksam dels är vissas kommentarer, dels frågan om jag gör det här för mitt och barnets bästa, eller om det är för att jag bara vill bort från jobbet. För jag ska inte sticka under stolen med att jag är fruktansvärt less. Less på att ha en chef som inte har tid eller vilja att ens diskutera min överlämning, på kollegor som bara går på lunch utan att fråga om man vill följa med, på att inte få tillräcklig cred för det jag faktiskt styr upp och på att slå huvudet i väggen gång på gång kring saker som behövs göras (och sen få höra från högsta chefen att han "kommit på en sak som vi skulle kunna ta tag i").
Jag tror att jag kommer att vela lite fram och tillbaka kring hur det känns helt enkelt, det är svårt att säga om det är rätt tror jag för att jag inte vet hur det blir. Jag vet inte om jag går över tiden, jag vet inte om jag lyckas fixa nytt jobb under föräldraledigheten, jag vet inte om jag kommer att tycka att det känns tyngre och jobbigare i vecka 35. Men just nu känns det skönt att kunna räkna ner och veta att det bara är en månad kvar!
(Och efter det är det bara lite mer än en månad kvar till bf - tänk vad galet!)
tisdag 23 november 2010
BM-besök nr 4
Idag var vi på vårt fjärde besök hos barnmorskan. Jag tycker verkligen om henne, hon behöver bara säga att allt ser fint ut så blir jag lugn. Och glömmer allt jag tänkt fråga om ska tilläggas, som om de rytmiska småsparkarna som ibland kommer med ett tiotals sekunders mellanrum kan vara att bebisen hickar. Nån annan som har svaret på hur hicka känns? Nästa gång ska jag skriva ner lite frågor innan tror jag. Det mesta läser jag mig till på nätet, men vissa saker kan vara bra att veta hur de tänker just där och sen specifika saker kring vår skrutt. Jag tycker att det är skönt att vi har en barnmorska som förstått att vi är väldigt pålästa och som inte "överinformerar" och föreläser men ibland kan jag tänka att vissa saker skulle vara bra om hon kanske gav liiite mer info.
Det blev inget prat kring förlossningen som jag hade trott (när kommer det egentligen?), men vi fick datum för föräldraträffarna som börjar 16 dec. Sedan frågade jag också kring kallelse för tillväxt UL som vi ännu inte fått, men som skulle vara i vecka 32, och det verkade som att de missat att skicka ut det så det skulle hon fixa. Dock rättade hon mig hela tiden när jag sa "för det är ju bara två veckor till v.32" och menade på att "det är ju v.29 nu" - men vi är ju idag på 29+4 vilket ju ska vara v.30. Snacka om att det här med räkningen är förvirrande...eller så var det bara hon som var lite förvirrad, för hon hade även missat att vi skulle kolla mitt TSH idag, så jag fick bli stucken två gånger - en för blodsocker och en för TSH.
Blodtryck: Minns jag inte som vanligt, men det var bra sa bm.
Blodsocker: 5,4
SF-mått: 27 (jmf 24 sist - det visade sig att vi verkligen följer vår kurva perfekt, lite under medelstrecket)
Hjärtljud: Den här gången lyssnade hon bara via tratten (och maken fick också lyssna). Sen sa hon inte mer än att det såg bra ut, och jag glömde fråga om exakta siffor, men jag gissar på att det låg kring samma som förra gången - och det spelar ju ingen roll så länge det var bra.
HB: Tog hon inte, vilket förvånade mig eftersom jag trodde att de vilja följa upp min "järntablett i veckan", men jag är fortfarande pigg så jag tror att det inte har gått ner mer.
Vikt: Ingen vägning denna gång
Extra glad blev jag idag att maken följde med trots att han varit uppe och pluggat halva natten och vi hade en riktig morgontid. Han har hittills varit med på allt, och jag sa att orkade han inte idag så kunde jag gå själv den här gången, men han ville absolut följa med. Blir så glad att vi verkligen delar på så mycket som möjligt i den här upplevelsen!
Ytterligare en sak som var rolig var att pyret sparkade på barnmorskans hand när hon skulle mäta magen, och hon sa att den rörde sig så fint!
Det blev inget prat kring förlossningen som jag hade trott (när kommer det egentligen?), men vi fick datum för föräldraträffarna som börjar 16 dec. Sedan frågade jag också kring kallelse för tillväxt UL som vi ännu inte fått, men som skulle vara i vecka 32, och det verkade som att de missat att skicka ut det så det skulle hon fixa. Dock rättade hon mig hela tiden när jag sa "för det är ju bara två veckor till v.32" och menade på att "det är ju v.29 nu" - men vi är ju idag på 29+4 vilket ju ska vara v.30. Snacka om att det här med räkningen är förvirrande...eller så var det bara hon som var lite förvirrad, för hon hade även missat att vi skulle kolla mitt TSH idag, så jag fick bli stucken två gånger - en för blodsocker och en för TSH.
Blodtryck: Minns jag inte som vanligt, men det var bra sa bm.
Blodsocker: 5,4
SF-mått: 27 (jmf 24 sist - det visade sig att vi verkligen följer vår kurva perfekt, lite under medelstrecket)
Hjärtljud: Den här gången lyssnade hon bara via tratten (och maken fick också lyssna). Sen sa hon inte mer än att det såg bra ut, och jag glömde fråga om exakta siffor, men jag gissar på att det låg kring samma som förra gången - och det spelar ju ingen roll så länge det var bra.
HB: Tog hon inte, vilket förvånade mig eftersom jag trodde att de vilja följa upp min "järntablett i veckan", men jag är fortfarande pigg så jag tror att det inte har gått ner mer.
Vikt: Ingen vägning denna gång
Extra glad blev jag idag att maken följde med trots att han varit uppe och pluggat halva natten och vi hade en riktig morgontid. Han har hittills varit med på allt, och jag sa att orkade han inte idag så kunde jag gå själv den här gången, men han ville absolut följa med. Blir så glad att vi verkligen delar på så mycket som möjligt i den här upplevelsen!
Ytterligare en sak som var rolig var att pyret sparkade på barnmorskans hand när hon skulle mäta magen, och hon sa att den rörde sig så fint!
måndag 22 november 2010
Lugn dag
Idag har skrutten varit lugnare än vanligt därinne, och genast blir jag orolig. Kanske är det faktumet att jag själv varit ganska aktiv under dagen som påverkat, och kanske börjar utrymmet i magen bli lite trängre. Helt tyst har det dock inte varit skönt nog, har ändå känt att den lilla vänt sig och puttat runt, men när han eller hon tidigare kört riktiga gymnastikpass därinne så reagerar jag ju (och sen har jag ju lite extra nära till oro tror jag). Skönt att vi ska till barnmorskan imorrn igen.
söndag 21 november 2010
v.30 (29+2)
Vecka 30, det känns verkligen som en milstolpe. Tre fjärdedelar av graviditeten ligger nu bakom mig, och bara 10 veckor är kvar (om den lilla kommer på utsatt datum) tills vi får träffa vårt barn!
Barnet är nu ca 41 cm långt och väger ca 1 600 gram, enligt Growingpeople. Det blir trängre och trängre därinne, och jag tycker att det märks mer att det bökas hit och dit och trycks på obehagliga ställen. Fortfarande har vi dock ingen aning om vad för kroppsdel det är som trycker, men vi gissar vilt - är det en hand, en fot, en armbåge? "Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför." skriver Vårdguiden, och stämmer det så har vi ett livligt barn att vänta.
Nu börjar jag få kommentarer hela tiden om hur magen växer. Träffade min mamma igår för första gången på två veckor och hon tyckte att det var sååån skillnad. Roligt tycker jag, jag älskar verkligen min mage! Än har som tur var ingen kommit med kommentarer om att magen är för stor eller för liten (utom makens mamma och henne lyssnar jag inte på), och det känns skönt.
V.20, v.28 och v.30. Här syns verkligen hur magen har växt de sista tio veckorna.
Barnet är nu ca 41 cm långt och väger ca 1 600 gram, enligt Growingpeople. Det blir trängre och trängre därinne, och jag tycker att det märks mer att det bökas hit och dit och trycks på obehagliga ställen. Fortfarande har vi dock ingen aning om vad för kroppsdel det är som trycker, men vi gissar vilt - är det en hand, en fot, en armbåge? "Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför." skriver Vårdguiden, och stämmer det så har vi ett livligt barn att vänta.
Nu börjar jag få kommentarer hela tiden om hur magen växer. Träffade min mamma igår för första gången på två veckor och hon tyckte att det var sååån skillnad. Roligt tycker jag, jag älskar verkligen min mage! Än har som tur var ingen kommit med kommentarer om att magen är för stor eller för liten (utom makens mamma och henne lyssnar jag inte på), och det känns skönt.
V.20, v.28 och v.30. Här syns verkligen hur magen har växt de sista tio veckorna.
torsdag 18 november 2010
Längtar
Den senaste tiden har jag verkligen känt hur min längtan efter vår lilla skrutt ökat. Vet inte om det är att jag börjat läsa på om förlossningen, att flera personer jag följt i sina graviditeter fått sina barn, eller om det är att dagarna på räknaren faktiskt känns som att det minskar nu. Imorgon går vi in i v.30, det känns fantastiskt, även om det ju såklart är en bit kvar. Tio veckor för att vara exakt. Kanske är det också att vi pratar mer och mer om barnet här hemma, det börjar liksom vara mer verkligt att vi faktiskt ska få barn. Alla förberedelser, vagnen och de små små kläderna ska faktiskt användas av vår egen lilla dotter eller son. Som jag längtar, det är helt otroligt!
tisdag 16 november 2010
Dagens irritationsmoment
Pratade med en annan gravid förra veckan och hon kommenterade att folk är så snälla när man är gravid. Visst har hon rätt tänkte jag senaste idag när jag blev erbjuden den skönaste fåtöljen på fikat, men alltså - folket på tunnelbanan. Jag åker varje dag och det är verkligen dagens irritationsmoment. Jag ser visserligen inte höggravid ut (än), men det syns ju helt tydligt även med jacka på och jag tycker att jag kanske skulle ha kunnat bli erbjuden plats mer än den ynka gång det har hänt. Istället är det stor hets när folk ska kasta sig över de platser som blir lediga. Idag blev jag till och med nästan omkullknuffad av en man i 30-årsåldern som hade väääldigt bråttom att komma fram till en av de lediga platserna.
Sedan blir man ju inte gladare av att läsa här att så pass många tycker att gravida borde ta "konsekvenserna av sitt eget handlande för det finns ju faktiskt abort och preventivmedel" och att "det är ens eget ansvar att fråga om att få plats för att gravida vill ju faktiskt inte sitta (och tänk om hon inte är gravid utan bara tjock)". Ser inte fram emot när jag börjar få riktiga problem med det här med att stå på tunnelbanan, hittills är det mest jobbigt när det går ryckigt och svänger.
Sedan blir man ju inte gladare av att läsa här att så pass många tycker att gravida borde ta "konsekvenserna av sitt eget handlande för det finns ju faktiskt abort och preventivmedel" och att "det är ens eget ansvar att fråga om att få plats för att gravida vill ju faktiskt inte sitta (och tänk om hon inte är gravid utan bara tjock)". Ser inte fram emot när jag börjar få riktiga problem med det här med att stå på tunnelbanan, hittills är det mest jobbigt när det går ryckigt och svänger.
måndag 15 november 2010
Vad är det där inne egentigen?
Har sett flera test på olika bloggar där man ska fylla i olika saker för att se om det gömmer sig en pojke eller flicka där inne i magen. Har tidigare tyckt att det varit för tidigt för att fylla i, men nu hittade jag det här testet hos Popcorn och varför inte. Om inte annat ska det blir kul att se om det stämmer sen.
pojke i magen:
( ) Koppen lyfter du i örat för att dricka
( ) Du har ofta huvudvärk
( ) Du gillar inte citrus eller apelsinjuice
( ) Bebisens hjärtslag är 140 eller färre
( ) Du är sugen på kött och ost
(x) Du har svårt att andas och är ofta snuvig
( ) Brösten har blivit mycket större
( ) Du var knappt illamående i början
( ) Du och din mammas relation är sämre
(x) Pappan går inte upp under graviditeten
( ) På mackan äter du helst kanten
( ) Dina fötter är kallare än vanligt
( ) Du sover med kudden mot norr
( ) Bebisen ligger högt i magen
( ) Håret på dina ben växer ut fortare
(x) Din mage står ut
( ) Magen är klotrund och toppig
( ) Din pigmentrand är stark och markerad
( ) Du visar handryggen när du visar händerna
( ) Ditt hår är tjockt och glansigt
( ) Du sover helst på din vänstra sida
(x) Du känner dig ofta ledsen
(x) Det är synd om dej
( ) Du gick upp lite i början
(x) Tandköttet blöder inte eller bara lite
( ) Du har ingen svamp eller urinvägsinfektion
(x) Bebisen sparkar hårt och ofta (ofta, men inte så hårt)
(x) Bebisen har hicka sällan / aldrig (inte vad jag vet)
( ) Du har enorm utstrålning som gravid
(x) Du känner dig bekväm i din mammakropp
( ) Du har mycket halsbränna
Flicka i magen:
(x) Lite eller ingen halsbränna
( ) Du känner dej oattraktiv
( ) Babyn hickar mycket
(x) Babyn sparkar mindre, bökar gärna
( ) Du har lättare att få urinvägsinfektion
(x) Du har större risk att få svampinfektion
( ) Tandköttet blöder mycket
( ) Vikten går upp mycket i början
( ) Du är ofta irriterad
( ) Du är ofta arg
(x) Du sover helst på din höger sida
(x) Ditt hår är tunnt och matt
(x) Du visar händerna med handflatan upp
(x) Du har en svag pigment rand/ ingen alls
(x) Din mage är bred
(x) Du har en platå på magen
(x) Håret växer som vanligt på benen
(x) Bebisen ligger lågt i magen
( ) Du sover med kudden åt söder
(x) Fötterna känns som vanligt
(x) Du äter gärna mackans mitt
( ) Pappan går upp under graviditeten
(x) Du o din mammas relation är oförändrad
(x) Du var illamående i början
(x) Brösten har blivit lite större
( ) Du kan andas som vanligt
(x) Du är sugen på frukt och sallad
(x) Bebisens hjärtslag ligger över 140
(x) Du älskar citrus frukt och apelsinjuice
(x) Koppen greppar du runt om för att lyfta (min favoritkopp är utan öra)
Pojke: 9
Flicka: 20
Om man ska tro på det här så är det solklart en flicka i magen, men jag vet inte jag. Vissa saker tyckte jag var svårt att svara på, t ex tycker jag att den sparkar och bökar lika mycket, och jag sover varken med kudden åt söder eller åt norr utan åt öster tror jag. Helt vanliga vetenskapliga frågor... ;-) Får se när den lilla kommer ut vad det blir. Nu har vi som tur var haft namndiskussionen, så vi har både flicknamn och pojknamn på lager.
pojke i magen:
( ) Koppen lyfter du i örat för att dricka
( ) Du har ofta huvudvärk
( ) Du gillar inte citrus eller apelsinjuice
( ) Bebisens hjärtslag är 140 eller färre
( ) Du är sugen på kött och ost
(x) Du har svårt att andas och är ofta snuvig
( ) Brösten har blivit mycket större
( ) Du var knappt illamående i början
( ) Du och din mammas relation är sämre
(x) Pappan går inte upp under graviditeten
( ) På mackan äter du helst kanten
( ) Dina fötter är kallare än vanligt
( ) Du sover med kudden mot norr
( ) Bebisen ligger högt i magen
( ) Håret på dina ben växer ut fortare
(x) Din mage står ut
( ) Magen är klotrund och toppig
( ) Din pigmentrand är stark och markerad
( ) Du visar handryggen när du visar händerna
( ) Ditt hår är tjockt och glansigt
( ) Du sover helst på din vänstra sida
(x) Du känner dig ofta ledsen
(x) Det är synd om dej
( ) Du gick upp lite i början
(x) Tandköttet blöder inte eller bara lite
( ) Du har ingen svamp eller urinvägsinfektion
(x) Bebisen sparkar hårt och ofta (ofta, men inte så hårt)
(x) Bebisen har hicka sällan / aldrig (inte vad jag vet)
( ) Du har enorm utstrålning som gravid
(x) Du känner dig bekväm i din mammakropp
( ) Du har mycket halsbränna
Flicka i magen:
(x) Lite eller ingen halsbränna
( ) Du känner dej oattraktiv
( ) Babyn hickar mycket
(x) Babyn sparkar mindre, bökar gärna
( ) Du har lättare att få urinvägsinfektion
(x) Du har större risk att få svampinfektion
( ) Tandköttet blöder mycket
( ) Vikten går upp mycket i början
( ) Du är ofta irriterad
( ) Du är ofta arg
(x) Du sover helst på din höger sida
(x) Ditt hår är tunnt och matt
(x) Du visar händerna med handflatan upp
(x) Du har en svag pigment rand/ ingen alls
(x) Din mage är bred
(x) Du har en platå på magen
(x) Håret växer som vanligt på benen
(x) Bebisen ligger lågt i magen
( ) Du sover med kudden åt söder
(x) Fötterna känns som vanligt
(x) Du äter gärna mackans mitt
( ) Pappan går upp under graviditeten
(x) Du o din mammas relation är oförändrad
(x) Du var illamående i början
(x) Brösten har blivit lite större
( ) Du kan andas som vanligt
(x) Du är sugen på frukt och sallad
(x) Bebisens hjärtslag ligger över 140
(x) Du älskar citrus frukt och apelsinjuice
(x) Koppen greppar du runt om för att lyfta (min favoritkopp är utan öra)
Pojke: 9
Flicka: 20
Om man ska tro på det här så är det solklart en flicka i magen, men jag vet inte jag. Vissa saker tyckte jag var svårt att svara på, t ex tycker jag att den sparkar och bökar lika mycket, och jag sover varken med kudden åt söder eller åt norr utan åt öster tror jag. Helt vanliga vetenskapliga frågor... ;-) Får se när den lilla kommer ut vad det blir. Nu har vi som tur var haft namndiskussionen, så vi har både flicknamn och pojknamn på lager.
söndag 14 november 2010
Fars dag
Det är med väldigt blandade känslor jag tar del av DN:s och alla bloggars Fars dags-tips. Å ena sidan är det hemskt att tänka att istället för att ge min egen pappa en bok (som han alltid fick på Fars dag) så satte mamma ett ljus i minneslunden åt mig. Vad jag önskar att jag hade kunnat bara ringa och säga grattis, jag saknar honom så fruktansvärt mycket.
Å andra sidan så är smärtan jag tidigare känt av vännernas fars dag-uppdateringar som bortblåsta - nästa år får jag ju fira maken "på riktigt". Jag hade ju tänkt tjuvstarta i år med att köpa "Hemliga pappan-boken" (Tack för tipsen btw), men då jag inte fått tag på den i någon bokhandel nu i helgen så får jag beställa den på nätet till makens födelsedag istället.
Å andra sidan så är smärtan jag tidigare känt av vännernas fars dag-uppdateringar som bortblåsta - nästa år får jag ju fira maken "på riktigt". Jag hade ju tänkt tjuvstarta i år med att köpa "Hemliga pappan-boken" (Tack för tipsen btw), men då jag inte fått tag på den i någon bokhandel nu i helgen så får jag beställa den på nätet till makens födelsedag istället.
lördag 13 november 2010
v.29 (28+1)
Nu säger även Pregnologys räkning att vi är i tredje trimestern så då kan vi väl konstatera att det är så, härligt! Ändå kan jag fortfarande ibland (eller snarare ofta) inte förstå att det är sant. Är jag verkligen gravid med ett barn i magen? Vårt lilla mirakel!
Growingpeople anger barnets längd till 39 cm och vikten till 1 400 gram. Tänk att den "lilla" är så stor nu! Barnet blundar när det sover och har ögonen öppna under den vakna tiden. Vårdguiden skriver om att det är normalt att känna mycket sparkar (och under tiden jag skriver det här så är det någon som verkar ha kullerbyttetävling i magen :-)). Det står också att man ska kunna känna av förvärkar, det tror jag inte att jag gjort. Ibland kan jag känna lite som mensvärk i nedre delen av magen, kan det vara något åt det hållet eller någon typ av sammandragning? Annars tycker jag inte att jag alls har haft ont förutom att jag får ont på en punkt på vänster sida av magen när jag går snabbt (vilket jag har en tendens att göra innan jag kommer på mig själv, jag är helt enkelt en snabbgåare vanligtvis och det är svårt att bryta vanan). Det står också att man kan börja samla på sig vatten, och jag tror att jag börjar göra det. Bland annat för att jag väldigt lätt får på mig stövlarna på morgonen, men när jag ska gå hem från jobbet så får jag nästan tvinga ihop dem. Kanske är dags för ett par stödstrumpor?
Growingpeople anger barnets längd till 39 cm och vikten till 1 400 gram. Tänk att den "lilla" är så stor nu! Barnet blundar när det sover och har ögonen öppna under den vakna tiden. Vårdguiden skriver om att det är normalt att känna mycket sparkar (och under tiden jag skriver det här så är det någon som verkar ha kullerbyttetävling i magen :-)). Det står också att man ska kunna känna av förvärkar, det tror jag inte att jag gjort. Ibland kan jag känna lite som mensvärk i nedre delen av magen, kan det vara något åt det hållet eller någon typ av sammandragning? Annars tycker jag inte att jag alls har haft ont förutom att jag får ont på en punkt på vänster sida av magen när jag går snabbt (vilket jag har en tendens att göra innan jag kommer på mig själv, jag är helt enkelt en snabbgåare vanligtvis och det är svårt att bryta vanan). Det står också att man kan börja samla på sig vatten, och jag tror att jag börjar göra det. Bland annat för att jag väldigt lätt får på mig stövlarna på morgonen, men när jag ska gå hem från jobbet så får jag nästan tvinga ihop dem. Kanske är dags för ett par stödstrumpor?
torsdag 11 november 2010
Hur gravid är man...
...när man nästan börjar gråta på väg hem från jobbet för att tanken dyker upp att den hemlösa killen som sitter vid t-banan också har puffat och buffat i någons mage. Och kanske varit älskad och efterlängtad precis som vårt lilla pyre, eller ännu sorgligare, inte alls varit önskad.
PS. Kändes som att jag ville lägga till att självklart är det alltid sorgligt med hemlösa och andra människor som inte har det bra, men det brukar inte riktigt kännas som att jag är nära till tårarna.
PS. Kändes som att jag ville lägga till att självklart är det alltid sorgligt med hemlösa och andra människor som inte har det bra, men det brukar inte riktigt kännas som att jag är nära till tårarna.
tisdag 9 november 2010
Fars dag
På söndag är det ju Fars dag, och eftersom jag inte har någon egen far att fira i år planerar jag att tjuvstarta firandet för maken. Snart är det han som är pappan i vår familj. :-) Jag skulle gärna vilja ge honom en bok om att bli pappa - någon som har några tips? Böcker som handlar om män som först blir förskräckta över ansvaret och sedan plötsligt genom någon typ av insikt inser att det lilla livet är världens underverk undanbedes.
måndag 8 november 2010
v.28 (27+3)
Nu har vi kommit till vecka 28 och enligt Vårdguiden betyder det att vi är framme i tredje trimestern! Enligt Pregnologys räknesystem går vi dock inte in i tredje trimestern förrän efter v.28 - någon som vet vilken av dessa som är korrekt?
Barnet ska nu vara ca 38 cm och väga 1200 gram, enligt Growingpeople. Fantastiskt! Fortfarande ska bebisen ha en del plats, men jag gissar på att det börjar bli trängre därinne. Bland annat för att jag oftare än tidigare känner hur barnet mer spänner ut mot magen än sparkar. Det står också att nu trycker livmodern upp mot revbenen och det kan blir svårare att ta djupa andetag. Just det har jag inte tänkt på, men jag tycker att jag oftare blir anfådd och att det inte är lika lätt att ligga på rygg längre.
Growingpeople skriver att nu börjar en del oroa sig för förlossningen. Jag är inte direkt orolig, men funderar på om det kanske är dags att börja läsa böckerna om förlossningen för tankarna om att det faktiskt är något som jag ska gå igenom börjar smyga sig på. Även om jag känner att jag har bra koll på smärtlindring, förlopp etc, så kan det inte vara dåligt att förbereda sig lite mer. Dessutom har jag hört så mycket bra om boken "Att föda" att jag vill läsa den bara för det. Läste också på Growingpeople (och på något annat ställe) att "Forskning har visat att de kvinnor som haft med sin partner i förberedelserna och vid förlossningen får en mindre smärtsam förlossning med färre medicinska ingrepp." Hittills har vi inte diskuterat förlossningen något särskilt, men jag hoppas på att maken ska engagera sig lite mer när det är dags för det.
Jämn vecka betyder magbild, så här ser magen ut v.28:
V.24, 26 och 28. Jag tycker att det syns att det hänt en del på bara de senaste två veckorna. Visserligen är de övriga bilderna fotade på morgonen (vilket kanske syns på ljuset) men nog sticker den ut en bra bit mer än för vecka 26?
Och sen, bara för att det är kul - en jämförelse mellan v.18 och v.28. Så här mycket har alltså magen växt på tio veckor!
Barnet ska nu vara ca 38 cm och väga 1200 gram, enligt Growingpeople. Fantastiskt! Fortfarande ska bebisen ha en del plats, men jag gissar på att det börjar bli trängre därinne. Bland annat för att jag oftare än tidigare känner hur barnet mer spänner ut mot magen än sparkar. Det står också att nu trycker livmodern upp mot revbenen och det kan blir svårare att ta djupa andetag. Just det har jag inte tänkt på, men jag tycker att jag oftare blir anfådd och att det inte är lika lätt att ligga på rygg längre.
Growingpeople skriver att nu börjar en del oroa sig för förlossningen. Jag är inte direkt orolig, men funderar på om det kanske är dags att börja läsa böckerna om förlossningen för tankarna om att det faktiskt är något som jag ska gå igenom börjar smyga sig på. Även om jag känner att jag har bra koll på smärtlindring, förlopp etc, så kan det inte vara dåligt att förbereda sig lite mer. Dessutom har jag hört så mycket bra om boken "Att föda" att jag vill läsa den bara för det. Läste också på Growingpeople (och på något annat ställe) att "Forskning har visat att de kvinnor som haft med sin partner i förberedelserna och vid förlossningen får en mindre smärtsam förlossning med färre medicinska ingrepp." Hittills har vi inte diskuterat förlossningen något särskilt, men jag hoppas på att maken ska engagera sig lite mer när det är dags för det.
Jämn vecka betyder magbild, så här ser magen ut v.28:
V.24, 26 och 28. Jag tycker att det syns att det hänt en del på bara de senaste två veckorna. Visserligen är de övriga bilderna fotade på morgonen (vilket kanske syns på ljuset) men nog sticker den ut en bra bit mer än för vecka 26?Och sen, bara för att det är kul - en jämförelse mellan v.18 och v.28. Så här mycket har alltså magen växt på tio veckor!
Helgen
I helgen var vi ute på landet, jag och mamma. Det var jätteskönt att få lite lantliv och jag tror att mamma tyckte det var roligt att få "visa upp mig" på byn eller hur man nu ska uttrycka det. Fick många glada kommentarer och komplimanger om magen och jag tror att mamma blev lika glad som jag.
På lördagen var vi på kyrkogården och tände ljus för pappa. Kändes fint även om det var riktigt sorgligt. Jag kan bara inte komma ifrån känslan av att det känns så frukansvärt orättvist att han inte får vara med nu när det ändå närmar sig att den lilla ska komma. Även om mamma finns där, så är det dessutom många saker jag skulle vilja fråga just honom om hur det var när mamma var gravid med mig och när jag var liten.
torsdag 4 november 2010
Drömt igen
I natt drömde jag om vårt lilla pyre igen. Först var det en riktig mardröm, jag kände att bebisen inte mådde bra därinne, den tryckte sig mot framsidan av magen så man såg hela kroppen helt tydligt (som om min maghud bara hade varit en tunn hinna) och plötsligt förstod jag att den försökte andas men inte fick luft. "Vi måste till läkaren!" skrek jag till maken men vi hann bara komma in på sjukhusentrén så föddes barnet. Inte den "vanliga" vägen utan den bara gled igenom huden på magen och helt plötsligt hade jag vår lilla skrutt i famnen. Det var en flicka som var sååå fin och som helt plötsligt mådde hur bra som helst! Det som började som en mardröm blev alltså en riktig lyckodröm på slutet.
Intressant är att alla gånger utom en som jag drömt om den lilla, så har det varit en flicka. Undrar vad det är som gömmer sig därinne i magen egentligen? Undrar också om jag kommer att drömma mer om bebisen framöver, tycker redan att jag drömmer oftare än vad jag gjorde tidigare. Kanske kan det vara så att jag omedvetet i sömnen reagerar på att barnet sparkar och att det triggar igång bebisdrömmar. En natt för inte så länge sen drömde jag att både maken och katten höll på och petade mig i magen hela tiden, men jag tror att det var min hjärna som reagerade på att någon höll på att peta inifrån.
Intressant är att alla gånger utom en som jag drömt om den lilla, så har det varit en flicka. Undrar vad det är som gömmer sig därinne i magen egentligen? Undrar också om jag kommer att drömma mer om bebisen framöver, tycker redan att jag drömmer oftare än vad jag gjorde tidigare. Kanske kan det vara så att jag omedvetet i sömnen reagerar på att barnet sparkar och att det triggar igång bebisdrömmar. En natt för inte så länge sen drömde jag att både maken och katten höll på och petade mig i magen hela tiden, men jag tror att det var min hjärna som reagerade på att någon höll på att peta inifrån.
onsdag 3 november 2010
Två awards!
Jag har fått två awards! Blir lika glad varje gång någon vill uppmärksamma min blogg, har ibland svårt att tänka att det just jag skriver ska vara något intressant, så det värmer verkligen i hjärtat att få sådana komplimanger. Tyvärr är jag inte särskilt snabb på att skriva dem, men det är för att jag har svårt att få tiden att räcka, inte för att jag inte vill.
Först är det fina Familjecirkus som gett mig en award där man skriver sju saker som sig själv. Eftersom jag skrev en sådan för tre veckor sen och redan då hade svårt att komma på fakta om mig själv så skulle jag helt enkelt vilja hänvisa till det inlägget.
Sedan är det snälla Anna som gett mig en award där man ska visa en favoritbild och skriva tre saker som ligger en varmt om hjärtat.
Svårt att välja en bild när man ska vara anonym och dessutom varit dålig på att fota den senaste tiden, så jag kör lite säkert och kanske tråkigt... Hade annars varit kul att visa en bild från vårt bröllop eller en mysig hemmabild, men den här bilden har jag gått tillbaka och tittat på många gånger, den representerar ju ändå startskottet för vårt nya liv. Jag får fortfarande tillbaka pirret i magen jag hade den där morgonen när jag ser bilden.
Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat är (förutom familj, vänner och min underbara lilla kattdam som jag tycker är lite för självklart för att skriva om, de är ju alltid på första plats i mitt liv):
1. Miljön. Miljöfrågor har alltid varit viktigt för mig, kan inte förstå människor som inte tycker att det är en viktig fråga. Tar vi inte hand om jorden har vi ju inget att leva på!
2. Jämställdhet. Också en fråga som jag tycker känns helt onödigt att motivera, det känns helt enkelt självklart. Det här känns dessutom extra viktigt nu när jag ska uppfostra en liten ny individ. Kan berätta att jag redan funderar på om det finns någon genusdagis i närheten av oss...
3. Pyssel. Tyvärr har jag inte riktigt haft orken den senaste tiden, men annars är något av det roligaste jag vet att göra egna grejer. Jag stickar, syr, virkar, klipper och klistrar.
Så var det bara det svåraste kvar, att välja ut bara fem stycken av alla de bloggar jag följer, som är värda att uppmärksammas i denna award. När jag skulle skriva ner bloggarna så "råkade" det dock bli så att jag bara fortsatte att fylla på länkar, och istället för att skära i listan så tänker jag helt enkelt fuska och ge vidare till tio stycken istället. Jag skippar motivationerna för varje blogg och säger helt enkelt att detta är bloggar som skrivs av vad jag tror är jättetrevliga tjejer och som jag inte missar att följa:
Underbar Gåva
Familj Önskas
Jag vill jag kan
Lobas liv
Single mother by choice
Varför inte vi också
Inte ett + i sikte
Varje hjärta har en hemlighet
Amo Ergo Sum
Av längtan till dig
Först är det fina Familjecirkus som gett mig en award där man skriver sju saker som sig själv. Eftersom jag skrev en sådan för tre veckor sen och redan då hade svårt att komma på fakta om mig själv så skulle jag helt enkelt vilja hänvisa till det inlägget.
Sedan är det snälla Anna som gett mig en award där man ska visa en favoritbild och skriva tre saker som ligger en varmt om hjärtat.
Svårt att välja en bild när man ska vara anonym och dessutom varit dålig på att fota den senaste tiden, så jag kör lite säkert och kanske tråkigt... Hade annars varit kul att visa en bild från vårt bröllop eller en mysig hemmabild, men den här bilden har jag gått tillbaka och tittat på många gånger, den representerar ju ändå startskottet för vårt nya liv. Jag får fortfarande tillbaka pirret i magen jag hade den där morgonen när jag ser bilden.
Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat är (förutom familj, vänner och min underbara lilla kattdam som jag tycker är lite för självklart för att skriva om, de är ju alltid på första plats i mitt liv):
1. Miljön. Miljöfrågor har alltid varit viktigt för mig, kan inte förstå människor som inte tycker att det är en viktig fråga. Tar vi inte hand om jorden har vi ju inget att leva på!
2. Jämställdhet. Också en fråga som jag tycker känns helt onödigt att motivera, det känns helt enkelt självklart. Det här känns dessutom extra viktigt nu när jag ska uppfostra en liten ny individ. Kan berätta att jag redan funderar på om det finns någon genusdagis i närheten av oss...
3. Pyssel. Tyvärr har jag inte riktigt haft orken den senaste tiden, men annars är något av det roligaste jag vet att göra egna grejer. Jag stickar, syr, virkar, klipper och klistrar.
Så var det bara det svåraste kvar, att välja ut bara fem stycken av alla de bloggar jag följer, som är värda att uppmärksammas i denna award. När jag skulle skriva ner bloggarna så "råkade" det dock bli så att jag bara fortsatte att fylla på länkar, och istället för att skära i listan så tänker jag helt enkelt fuska och ge vidare till tio stycken istället. Jag skippar motivationerna för varje blogg och säger helt enkelt att detta är bloggar som skrivs av vad jag tror är jättetrevliga tjejer och som jag inte missar att följa:
Underbar Gåva
Familj Önskas
Jag vill jag kan
Lobas liv
Single mother by choice
Varför inte vi också
Inte ett + i sikte
Varje hjärta har en hemlighet
Amo Ergo Sum
Av längtan till dig
Skitdag på jobbet
Idag har varit en riktig skitdag på jobbet, så pass att jag funderade på att gå hem "sjuk" och hota med att jag ska få barnmorskan att fixa sjukskrivning om inte situationen ändras. Som tur är räckte det med ett möte där jag sa ifrån (på skapen ska tilläggas), men problemet är egentligen lång ifrån löst för det här handlade bara om en specfik del och inte om grunden till problemet. Jag kan inte upphöra att förvånas över att arbetsplatsen inte inser att jag inte kan jobba i ett tempo som är 120 och att den arbetstid som redan är begränsad kan bli ännu kortare om jag inte får möjlighet att jobba i min egen takt och att trappa ner i god tid. Nu vill jag inte bli sjukskriven och egentligen tror jag inte att min arbetssituation räcker för att bli det heller, men det känns lite som att det ordet är det enda som får de på jobbet att fatta. Suck...
Framme i kön
Har helt glömt bort att skriva att vi förra veckan fick ett brev hem som berättade att vi nu är framme i kön för landstingsfinansierad ivf. Den totala kötiden visade sig alltså vara ungefär nio månader. Känns ju väldigt positivt att köerna kortas, även om vi inte behöver använda oss av köplatsen nu.
Jag kan fundera över om vi hade valt att göra våra privatförsök om vi fått veta direkt att kötiden skulle bara skulle vara hälften av den som angavs i papperna. Kanske inte, men jag är fruktansvärt tacksam att vi valde den vägen. De månader av ångest jag sparat är värda allt vi lagt ut i pengaväg, och något som är ännu ovärderligare är att jag fick möjligheten att låta pappa vara med i starten på vårt nya liv. Sedan är det ju faktiskt inte säkert att jag ens blivit gravid med landstingets behandling, de hade kanske valt andra strategier som inte hade fungerat för oss, det går ju inte att veta. Kanske var det ett antal faktorer som samverkade som skapade vår graviditet just där och då.
Jag är i alla fall så glad och tacksam att få vara i v.27 när jag tänker på att jag faktiskt fortfarande hade kunnat vara på den längtande sidan, och i startskottet för att börja med ivf i stället för att vara nära att faktiskt ha en liten hos oss. Sedan blir jag också ledsen för att det ska krävas att man själv har kapital att lägga för att slippa vänta så länge, för även om köerna kortats så tycker jag att över nio månader är lite för lång tid ändå. (Och även om jag tycker att vårt val att betala själva var rätt så ska jag inte sticka under stolen med att de där pengarna skulle kommit väl till pass nu när vi budgeterar för vår föräldraledighet...) Hoppas att köerna kan kortas ännu mer så att alla som behöver kan få snabbare hjälp oavsett ekonomi.
Jag kan fundera över om vi hade valt att göra våra privatförsök om vi fått veta direkt att kötiden skulle bara skulle vara hälften av den som angavs i papperna. Kanske inte, men jag är fruktansvärt tacksam att vi valde den vägen. De månader av ångest jag sparat är värda allt vi lagt ut i pengaväg, och något som är ännu ovärderligare är att jag fick möjligheten att låta pappa vara med i starten på vårt nya liv. Sedan är det ju faktiskt inte säkert att jag ens blivit gravid med landstingets behandling, de hade kanske valt andra strategier som inte hade fungerat för oss, det går ju inte att veta. Kanske var det ett antal faktorer som samverkade som skapade vår graviditet just där och då.
Jag är i alla fall så glad och tacksam att få vara i v.27 när jag tänker på att jag faktiskt fortfarande hade kunnat vara på den längtande sidan, och i startskottet för att börja med ivf i stället för att vara nära att faktiskt ha en liten hos oss. Sedan blir jag också ledsen för att det ska krävas att man själv har kapital att lägga för att slippa vänta så länge, för även om köerna kortats så tycker jag att över nio månader är lite för lång tid ändå. (Och även om jag tycker att vårt val att betala själva var rätt så ska jag inte sticka under stolen med att de där pengarna skulle kommit väl till pass nu när vi budgeterar för vår föräldraledighet...) Hoppas att köerna kan kortas ännu mer så att alla som behöver kan få snabbare hjälp oavsett ekonomi.
måndag 1 november 2010
Randig
Det visade sig att det jag ganska länge har trott varit ett avtryck efter sömmen på legginsen i själva verket verkar vara en sån där hormonrand som jag har hört att man kan få. Jag började fundera när randen fanns kvar efter att jag använt leggins utan söm flera dagar i rad, så jag dubbelkollade med maken. Svaret blev att ja, randen finns där även om den är extremt smal, bara som ett streck liksom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)