Arg

Ju mer jag tänker på det jag skrev i nedanstående inlägg, desto mer surnar jag till. Tänk om vi hade kunnat få reda på detta med makens simmare redan i våras! Jag har ju ventilerat min oro med min läkare tidigare, men hela tiden blivit avvisad. Jag förstår att man inte gör utredning på gemene man som "oroar sig", men när man har ett par där kvinnan har en sjukdom som ogärna ska vara obehandlad och dessutom cystor som man vet växer så fort de inte är under behandling, så hade sjukvården väl kunnat kosta på sig ett par enkla prover! Inte nog med att vi hade sparat tiden vi försökt själva, och alla tårar vid våra misslyckade försök, jag hade med största sannolikhet inte haft den här cystan som ju inte är positivt inför en behandling.

Jaja, egentligen är det ju dumt att gräma sig över det här. Jag kan ju inte vrida tiden tillbaka, så nu gäller väl det bara att se framåt.