Julen, del 1

Nu har vi första delen av julfirande klart, själva julafton med makens mamma och syskon. Det var väldigt trevligt, men också lite som jag befarade; att det skulle kännas lite extra jobbigt med julen när båda makens syskon har barn och inte vi. Det var många tillfällen under kvällen då det kändes lite extra i hjärtat tyvärr. Ett av tillfällena var när jag och svägerskorna satt och tittade på Kalle Anka. De hade varsitt barn i knät och mitt knä kändes som att det verkligen gapade tomt. Som tur är har jag en underbar katt som vet när hon behövs, så hon kom till min undersättning för att fylla ut knäet. Ibland vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort utan den där underbara kattdamen, hon har räddat mig många gånger och hindrat ett litet stygn i hjärtan från att övergå till riktig ledsamhet.

Idag väntar andra delen av julfirandet när vi ska till mina föräldrar. Det är lite lättare, för ingen av de medfirande har småbarn.