Tillbaka

Nu är vi tillbaka i stan igen. Det blev som jag anade föga semesterartat under veckan när begravningen låg som en oroväckande dimma över dagarna. Tack alla ni som tänkt på oss. Det var verkligen fruktansvärt jobbigt att ta sig igenom begravningen, och saknaden efter pappa har slagit mig som en slägga i huvudet många gånger under veckan. Vissa stunder har jag inte förstått hur jag ska orka gå vidare. Tänk att han aldrig kommer tillbaka. Att jag inte kan ringa och berätta alla de där småsakerna som jag kommer på hela tiden och som vanligen skulle fått mig att lyfta luren. Det finns bara en sak som gör mitt liv lättare just nu och det är vårt pyre. Det finns inte ord som räcker till för hur glad och tacksam jag är över att få vara gravid mitt i allt det svåra.