Tack för alla omtänksamma kommentarer ni lämnat på mitt senaste inlägg. Det värmer så fruktansvärt mycket i allt jobbigt. Tänk att jag har haft turen att möta så många fina människor här på nätet.
Det har varit en jobbig tid, men jag har tillbringat den med min mor, min bror, hans tjej och min man. Det hjälper verkligen att vi har varandra, även om det saknas en person hela tiden. Vi försöker att tänka så positivt det går, att om det ändå skulle gå så här så var det kanske skönt att det gick så fort. Ingen av oss, inte ens pappa, hann förstå att det var kört. Pappa fick åka in till sjukhuset igen pga att han fått vätskebrist när det varit så varmt, och när jag var där på lördagen och visade den senaste UL-bilden var han visserligen trött, men ändå pigg och när jag gick därifrån sa vi att vi ses snart igen. Jag trodde verkligen att det skulle bli många fler gånger.
Nu väntar begravningen om två veckor, och det är verkligen inget jag ser fram emot. Jag hade hoppats så att det var något som skulle ske om många många år, inte nu. När pappa rökte var jag alltid orolig, men när han sedan slutade var det som en sten lyftes från mitt bröst. Känns ju lite orättvist att det ändå gick såhär, när han varit så duktig och slutat för flera år sedan. Usch och fy för rökning, det borde vara förbjudet!
Om jag ska avsluta inlägget med något positivt så är det alla människor som hört av sig med omtankar och erbjudanden om att hjälpa till om det är något vi behöver. Känns skönt att se att min mamma har ett större kontaktnät än jag trodde, eftersom det är framför allt henne jag är orolig för. Även om jag och pappa hade en väldigt nära relation och det är hur tomt som helst, så är det ju mammas vardag som påverkas mest. Det är också härligt att se hur mamma kan glädjas åt vår lilla mitt i alltihop. Jag vet inte om hon också vill berätta något roligt samtidigt som allt det sorgliga, men det har inte varit en enda av hennes vänner som inte samtidigt som de beklagat, också grattat oss till att få en ny familjemedlem. När vi träffar nya personer frågar hon alltid "får jag berätta?". Barnet kommer visserligen inte att ha någon morfar, men det kommer att få en underbar mormor som redan har pratat om att vara barnvakt!
6 år sedan
7 kommentarer:
Vad härligt att din mamma kan glädjas även fast ni har det svårt. Man brukar ju säga att då ett liv släcks föds ett annat. Det låter brutalt men ofta är det så.
Krafter åt er att orka med begravningen!
Sitter med tårar i ögonen, må bebis inte ha sin morfar i livet men erat barn kommer få höra mycket gott om sin morfar i himlen. Och en toppenmormor som kommer finnas där hursom!
Skönt att ni ändå kan glädjas och se ljuset med det lilla mirakel ni bär på, kan vara behövligt att ha något o se fram emot mitt i all sorg o saknad.
KRAM!
Har tänkt på dig vännen. Usch, kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas att mista sin far. Men känns bra att läsa att ni har varandra och ändå ser lite positiva bitar också. Ta hand om dig.
Stora, varma kramar
Beklagar verkligen er förlust! Hoppas att begravningen blir ett varmt, ljust och fint avsked. Sköt om er! Många varma kramar!!!
Ja, fy det svider i hjärtat! Jag försöker tänka att bebis kommer växa upp och veta att h@n hade en morfar som gick i förväg först efter han fått se bilderna på det blivande barnbarnet. Att han fick gå snabbt - och lycklig i att det var på G.
Beklagar sorgen!
Styrke kram till er!
Kära du... Jag är verkligen så ledsen för att din pappa inte klarade sig. Det är jättetungt att förlora en förälder alldeles för tidigt, och det är orättvist.
Skönt ändå att höra att ni har vänner och släkt som stöttar er till tusen. Och att ni kan söka tröst hos varandra. Det betyder så mycket.
Varm kram
Skicka en kommentar