Nervig

Har jag sagt att jag är rätt nervig inför syskonförsket?

På ett sätt är jag väldigt självsäker och tänker "snart är jag gravid igen" och "vi har ju faktiskt lyckats förut, klart att det går bra". I min hjärna är det kritiska bara själva upptiningen, får jag bara tillbaka embryot så är det klart att jag testar positivt, eller...?

Det finns någonstans där inne att "tänk om det inte går", tänk om FET:en inte funkar, oavsett om det beror på tiningen eller något annat, och tänk om vi får försöka och försöka med nya ivf-försök och det inte går. Tänk om det inte blir en gravid sommar?

Å ena sidan tänker jag att jag ska nog vara inställd på att det inte funkar, å andra sidan tänker jag att det är ju bara bra att vara självsäker och tro att det funkar. Jag har oroat mig och varit ledset och tagit ut sorg i förskott tidigare, det är väl lika bra att vara glad nu när jag kan. Skiter det sig så gör det ju det oavsett.

Nej, nu bestämmer vi det. Det blir en gravid sommar. Tanken med att göra FET:en nu var framför allt att om det inte funkar så hinner borde vi hinna med ett försök innan sommaren. Och med två chanser så är det ju klappat och klart, eller hur?! :-)

Och PS. Ingen glad gubbe idag heller, kanske imorrn?