En vecka till läkarbesöket, sju veckor till själva äggplocket. Någonstans däremellan måste jag bestämma mig hur jag ska göra med jobbet. Jag har alltså några veckor på mig antingen att berätta, eller att hitta på en lämplig lögn till varför jag ska vara borta. Ni som har gått igenom detta; ska man planera för att vara borta en dag för ÄP och sedan bara ett återbesök för ET, eller ska man tänka att man är borta från jobbet hela perioden?
Det finns ju fördelar med att berätta och fördelar med att hålla tyst. Framför allt är det skönt att slippa hitta på saker hela tiden. Nackdelen är att jag ju lämnar ut mig själv, och att då går det ju inte att ta tillbaka att chefen vet, oavsett hur det kommer att gå för oss. Jag aspirerar ju dessutom på en chefstjänst på jobbet, och det här gör mig ju inte attraktivare direkt.
Egentligen vill jag nog inte berätta, men samtidigt har jag svårt att se hur jag ska lösa det annars. Framför allt gäller det dagarna för ÄP och ET, men det blir ju en del övriga besök också.
Ni som inte har berättat på jobbet - vad har ni sagt istället?
6 år sedan
9 kommentarer:
Det är en svår fråga med jobbet. Jag tycker att det beror mycket på chefen och även tjänsten som man jobbar i. Jag kan förstå att du är tveksam, men det är svårt att säga något konkret.
Jag är tjänstledig nu, men om jag jobbade har jag en chef som skulle förstå och jag antar att jag skulle berätta till henne.
När det gäller ÄP och ET, vet jag bara om ÄP, eftersom vi inte hade något ET. Räkna med minst en dag med ÄP, men det kan kännas bra även dagen efter att vara hemma och vila. Det är olika hur man mår efteråt. Jag mådde inte så bra på ÄP dagen, jag hade ont och blödde lite, var jättetrött, men dagen efter kände jag ingenting mer.
Jag hoppas du kan komma på något bra beslut ang. ärligheten mot jobbet.
Jag ska precis skriva ett inlägg om jobb tänkte jag, inte just i samband med ivf, men allmänt.. titta in ifall du vill!
Jag har inte berättat det för mina arbetskamrater. Till dem har säger jag bara att "Det har ni inte något med att göra" om de frågar vad jag skall göra. Kanske lite elakt, men det utelämnas efterföljande frågor och det är ju skönt. Jag har dock berättat för min chef. Men det tog alltså 3 år innan jag berättade för min chef, men nu känns det 1000 gånger bättre.
Jag har varit ledig ÄP-dagen, sedan har jag varit ledig ET-dagen. Men om jag hade haft närmare till vår IVF-klinik kanske jag hade kunnat jobba halvdag på ET-dagen. Det är ÄP som är jobbigast.
Jag vet inte vilket typ av jobb du har men jag kan tycka att ett eventuellt chefsjobb inte skall påverkas av att din chef vet om att ni försöker bli gravid. Om så vore fallet så är det väl diskriminering? Kanske vore öppna kort med dem vara ett alternativ ändå? Om inte kvinnor tillåts bli chefer pga graviditeter så skulle vi kvinnor inte ha några karriärer eftersom den ofta startar vid den åldern (25-40 år).
Jag tror helt enkelt på öppna kort mot din chef. Lycka till!
Kramar
Jag berättade för min chef nu när vi skulle göra fjärde IVF, de andra gångerna har jag varit sjukskriven i en vecka eller tagit semester.
Nu säger jag bara på jobbet till mina medarbetare att jag ska vara ledig en vecka och pyssla lite med grejer som jag inte hunnit färdigt privat än (helt sant ju!) och sen vet chefen och en personalhandläggare mer precis hur det ligger till. Känner inte att jag vill berätta för mina arbetskamrater att vi ska "göra barn", för det är det ingen annan som behöver göra ju! Men, skönt att chefen vet som sagt.
Jag mår asdåligt efter ÄP och har dessutom 40 mil till kliniken, så vi har stannat hela veckan mellan ÄP och ET för att slippa så många resor. Min mage har svällt upp mer och mer för varje IVF och sist hade jag så jädra ont på kvällen så jag stod och grinade i duschen. Efter ET däremot brukar det inte vara så farligt. Men, det där är ju jätteolika från fall till fall tydligen. En del känner inget alls i princip, och en del har jätteont som jag.
Lycka till!
Det är svårt att råda i hur och om du ska berätta på jobbet. När jag började med mina Köpenhamnsresor, valde jag att berätta för min närmsta chef och bemanningsassistenten. Detta för att jag ju ofta var tvungen att dra på minuten när stickan slagit om och det skulle jagas flyg över till Danmark samma dag. Det underlättade väldigt mycket. Jag jobbar skift och de kunde då hjälpa till med ett snabbt passbyte. inga pengar och ingen tid förlorad. Samtidigt kändes det som en trygghet att de visste. Speciellt de dagar när minuset var ett faktum och humöret inte var på topp.
När jag sedan skulle göra min IVF, tog jag ut semester kring ÄP och det var jag glad för då. Jag var svårplockad och hade svinont i ett par dagar efteråt. Jag tog även ut ledigt dagen efter ET, för att i lugn och ro kunna smälta det hela.
Tonci - Ja, du har så rätt att det beror på chefen och tjänsten. Det är det som gör det så svårt, att bara för att det varit jättebra för någon annan att berätta så är det inte säkert att detsamma gäller för oss.
Avlängtantilldig - Har läst och kommenterat. :-)
Kix - Du har så rätt att det i teorin inte SKA spela någon roll om för chefsjobbet, men tyvärr tror jag ändå att det kan göra det i praktiken. Det finns ju massa andra saker de kan "skylla på" om jag inte skulle få jobbet.
Loba och Pi - Förstår att det är bra att berätta om man ska åka så långt. Vi ska ju bara till Uppsala från Stockholm, så själva avståndet är ju inga problem egentligen.
Genrellt tänker jag som så att om jag berättar på jobbet så säger jag nog att jag kan komma att behöva vara borta tre dagar beroende på hur jag mår, men att jag kan komma in på mellandagen om jag mår bra, och även jobba halva ET-dagen. Ska jag däremot ljuga så håller jag nog mig borta hela tiden så jag bara behöver ljuga en gång...
Jag förstår verkligen vad som kan vara bra med att berätta och att många tycker det funkar jättebra, men är fortfarande inte säker på om det är rätt väg att gå för mig. Det är så svårt!
Kan du inte säga bara generellt att du ska ha någon medicinsk behandling som kan kräva att du är borta några dagar från jobbet? Du är inte skyldig att berätta exakt vad det är för något, men ändå vet chefen litegran varför du är borta.
Det har hänt med mig förra året att jag sa bara så mycket att "jag har ett viktigt läkarbesök" och det räckte, de frågade inte mer.
Jag kom på detta nu när jag läste andras kommentarer, jag vet inte om det hjälper lite ...
Pi - Glömde fråga. Du skrev att "Jag berättade för min chef nu när vi skulle göra fjärde IVF, de andra gångerna har jag varit sjukskriven i en vecka eller tagit semester." - När du var sjukskriven, vad sa du då till chefen?
Tonci - Jag har funderat på något sånt, men är lite orolig för vad jag ska säga om det kommer följdfrågor. Känns inte riktigt rätt att säga "det vill jag inte säga" eller liknande.
Svår fråga det här... Min chef vet, men enbart för att jag har ett stort förtroende för honom. Mina kollegor vet inte (förutom en väl vald som också är vän privat).
Om någon frågar varför jag ska vara borta/har varit borta så skulle jag nog säga att det inte är ngt jag vill prata om. För det vill jag inte. Och ett sånt svar inbjuder inte heller till följdfrågor.
Vad det sen gäller hur mycket jag jobbar så är jag hemma dagen för ÄP, dagen emellan och sen ET-dagen. Jag sjukanmäler mig faktiskt och hittills har ingen sagt ngt.
Om min chef inte visste så skulle jag nog helt enkelt ljuga om att jag inte känner mig bra och vara hemma de tre dagarna. Barnmorskan på min klinik sa ngt tänkvärt: Om det är någon gång i livet som man ska ta ett kliv tillbaka och bara ta hand om sig själv är det väl vid ÄP och ET.
Hoppas att du hittar fram till ngt som passar dig!
Kram.
Skicka en kommentar