Jag stickar igen efter nästan ett års uppehåll. Ett babyplagg. Till en vän som ska få barn i maj. Är inte det optimism och glädje så vet jag inte vad det är.
Det är snabba vändningar nu. Grunden är faktiskt optimismen och att jag mår ganska bra generellt, men det behövs bara en liten sak så kan jag halka ner igen. Ett inte så positivt svar på ett prov (som i fredags), ett graviditetsbesked, en obetänksam kommentar. Jag hamnar inte i det där becksvarta, men nog är det bra grått därnere. Det positiva är att jag hämtar mig ganska fort; i fredags kändes det deppigt, men nu sitter jag här och stickar och tänkar bebistankar.
6 år sedan
4 kommentarer:
Härligt att höra! Jag är också en "handarbetare", det är som riktig terapi!
Det är så fantastiskt att höra när människor reser sig upp efter att ha varit nere - blir så glad för din skull!
Skönt att höra att det känns lite ljusare!
Pi - Jag visst är det avkopplande att sitta och pyssla med någonting.
Fru Barnlös - Ja, det är skönt att det i alla fall är mer ljust än mörkt, även om det var motigt idag igen.
Åh, vad duktig du är som stickar! Jag håller mig till broderi, när andan faller på! :-)
Skicka en kommentar