Jag och gravida vännen har talat ut! Eller vi har fört en diskussion fram och tillbaka på mail, men ändå. Det är skönt att maila tycker jag för då kan man väga orden och se till att det blir rätt.
Jag skrev ganska tidigt ett mail om hur jag kände det inför hennes kommentarer och inställning, samt det faktum att det faktiskt inte är lätt att höra henne babbla på om alla deras bebisförberedelser när hon VET att vi försöker och har problem. Men eftersom jag är en fegis så skickade jag aldrig mailet trots att jag funderade på det många gånger. Till slut hörde i alla fall gravida vännen av sig och undrade lite varför jag dragit mig undan från henne - och då skickade jag det äntligen. Hon svarade och så har det rullat på...
Hon har skrivit både saker jag tycker var väldigt bra, och saker som varit mindre bra. Mindre bra var väl kanske att hon framför att har tagit till sig det här med att jag tycker att det är svårt att hon är gravid (för det är faktiskt den minsta delen av problemet). Plus att hon menade på att hon själv försökte hålla nere sina förväntningar och då trodde hon att jag tänkte likadant, medan jag tycker att vet man inte helt säkert att vännen vill bli intalad att "det kanske inte funkar" så ska man vara väldigt försiktig med att säga sådant. Det som är bra är väl framför allt att vi faktiskt kan prata om det här nu, att vi har närmat oss varandra och börjat bli ärliga på ett sätt som vi inte varit tidigare. Gravida vännen skrev till exempel att hon faktiskt inte har någon aning om hur hon ska bete sig i det här, och att hon därför (och för att hon vet att det är känsligt för mig) överlåter sig mig att ta kommandot i relationen.
Även om jag faktiskt blev riktigt sårad ett par gånger tidigare så känner jag faktiskt helt och fullt en glädje och en lycka över att vi faktiskt håller på att lappa ihop vår relation igen. Känns skönt att det sker just nu också, innan hon får sitt barn och vi påbörjar vår behandling. Jag har dock funderat på om jag vill ses innan hon får barnet eller inte. Kanske låter som en bagatellartad fråga, men för mig är det inte en lätt sak. Jag har ju inte helt lätt för höggravida kvinnor, oavsett om det är en vän. Risken finns dock att jag väntar och det inte går bra med vårt ÄP och då kommer jag ju verkligen inte att orka ses. Den här veckan har jag dock fullt upp så jag kan ju fundera några dagar till...
PS. (För de som inte vet historiken bakom mitt och vännens uppehåll så kan ni läsa ett exempel här.)
6 år sedan
7 kommentarer:
Tack för ditt stöd MDB!
Jag tänker så här, om man mailar så kan mottagaren läsa vad som står. Det borde vara lättare för mottagaren än att höra ord blandade med hulkande gråt, snor som rinner och snytningar i telefonen. :)
Men sån är jag.
Många härliga kramar till dig. Kix
Bra att ni i alla fall har "pratat". Jag förstår dig verkligen.. man önskar inte någon annan sin sits, men man önskar att det fanns en annan förståelse. Kram
Vad bra att du skickade mejlet och ni kunde "prata" om saken och vara ärliga mot varandra.
När det gäller träffen med henne, jag tror att gör så som ditt hjärta säger, du behöver inte "tvinga" dig om det känns för jobbigt.
kram
Skönt att ni kommit en bit på vägen iaf och fått förklara hur ni känner-
Svårt det där med gravida vänner. Jag har också en och vi har varit väldigt öppna med varandra under de senaste åren sedan de började försöka få barn. Nu har de blivit gravida "av sig själva" igen och då blir det lite jobbigt tycker jag. Inte för att tycker det är jobbigt att hon är gravid, utan mer för att vi nu inte riktigt vet hur vi ska prata om barn längre.
Jag håller alla tummar för henne och hon för mig, men visst blir det lite svårt när de inte längre har det uppenbara "problemet" längre.
Viktigt med bra vänner, så det är härligt att höra om sådana som kämpar för en sån vänskap.
Så bra att du fick iväg det där mejlet. Jag håller med om att ett mejl är bra - man kan läsa det i lugn och ro och reflektera över sitt svar.
Jag förstår faktiskt din tvekan att träffa din vän medan hon är höggravid, det ÄR jobbigt med den där stora magen.
Hoppas verkligen ni kan lösa det hela och att vänskapen blir sund och stark.
Tack för era kommentarer kring det här, ni förstår verkligen hur det är! kram.
Skicka en kommentar